Lägenheten osåld
budet borta
Laptop till annan ort
Lyckliga Hon har något med någon annan
Bara Hon vet hur mycket och vad.
Och det är inte min ensak.
Hon får.
Det bryr mig inte.
Berätta gärna, jag kan flina som försvar
Mestadels.
Det är slut.
Men lögnerna.
Jag undrar.
Varför säga: "Hoppas vi kan hitta varandra igen" och "Jag har absolut inte bråttom in i något nytt"?
Hur många lögner senaste veckan?
Det är det som skaver.
Ah, denna besatthet vid sanning.
Ge mig ärliga människor resten av livet.
Lättirritationen mot min vilja att förstå
Ilskan mot min önskan att hellre veta
Bara mer och mer slutenhet
Mer och mer avstånd
Men lika mycket irritation
Lika mycket ord som vill illa
Odrägliga Han och Hemska Hon dansar
Livet trampar i cellskräck.
Jag hade min väg ut.
Hade ett datum för friheten från
För möjligheten till
Flytt, ny lägenhet, möbler.
Jag, dottern, livet.
Andra som vill mig väl
Som kan få mig att skratta
Ett datum för att slippa tassa omkring och bara se lögner och irritation.
Ett datum för att slippa vardagsskava med någon som inte vill mig väl.
För att slippa se
Men budet borta
Så trött
Och ändå hopp.
Att vi bägge kan
Ha roligt.
Prata klokt.
Försöka förstå vad som hände.
Vad som gick fel.
Inte göra om.
Försöka förstå
Och att jag kan stå
Allt liv är lidande
Lidandets orsak är begäret
Begäret upphör om lidandet upphör
Allt jag begär är ett hem som är mitt
Det finns gränser för att sluta begära
Storebror vill inte hälsa på.
"Vi vet inte hur det är mellan dig och Lyckliga Hon"
Nej, jag förstår.
Jag vill inte heller hälsa på mig själv.
Tavlan: Skriket. Edward Munch. 1896.
Inlägg
4 kommentarer:
Men vad orättvist hårt den där finanskrisen slår. Och ni är flera som drabbas. Inte för att det är någon tröst, men jag har en väninna som står i liknande situation som er med avslutad relation och bostadsrätt som inte går att sälja. De har nu hållit på i fyra månader!!! Och sänkt till rena vrakpriset. Varit så nära och många gånger haft ett 30-tal mkt intresserade köpare på visningarna varav vissa i princip lovat men alla har, när det kommit till kritan, dragit sig ur. Nu försöker båda sköta sitt liv på var sitt håll. De är sällan hemma samtidigt. Och sover ofta borta om den andre är hemma. Vårdnaden om hunden har hon tagit över helt. Men inte har de det lätt.
Hon säger att hon för en månad sen, när hon inte såg något slut på bostadprocessen, började göra upp ett "må-bra" schema varje vecka för att stå ut. Detta koncentrerar hon sig på och följer varje dag så fort och ofta hon kan då inte det praktiska skall göras och de måste sammanstråla för vissa beslut.
Jag har svårt att slita mig från hemmet för träning och annat eftersom jag har så förtvivlat svårt att vara borta från dottern. Jag försöker träffa kompisar, men med visningar och städa hemma och fixa har det varit svårt att få tid.
Och jag borde träna.
Det går säkert, vi KAN ha låg konfliktnivå. Och har det ofta.
Kanske pratar ni för mycket. Ni behöver inte dela varandras känslor längre. Ni kanske inte ens bör.
Caroline:
Det finns många skäl att dela ganska många känslor. Det viktigaste är att göra en klok separation där vi kommer ur det som klokare människor, medvetna om våra misstag och kränkningar, och med enighet och tillit om dottern och pojkarna och om vad vi ska dela och inte. Jag har mött så mycket lögner och slutenhet under så lång tid att jag inte litar på Hon. Det är ett gemensamt problem.
Dessutom bor vi ihop och delar lägenhetssäljproblem. Det väcker mycket stress och tankar och problem som vi lätt irriterar av oss på varandra. Därför är det viktigt att någorlunda stämma av vårt mående för att inte avreagera oss på varandra med allmän frustration.
Skicka en kommentar