Heltenkelt

Hon vill. Ja, hon vill.

Det är bara att gå med självklarheten och tycka att när hon gått igenom lägenhetsförsäljningar och köp och nåt slags hastig vänskapssexkontaktkanskeinteriktigtmenrelation med någon annan, och dan innan julafton inser att jag ska ha en dejt på andra sidan nyår, så börjar hon älska plötsligt. Sådär på två dagar byter man helt.

Det sker ju i romantiska komedier. Tänk på det.

Lever jag i nuet ser jag Lyckliga Hon vara den mest underbara människan i världen. Närvarande, gullig, rolig, charmig, busig och ändå självständig. Och fullständigt elektrisk för min beröring. Klok i pratandet, reflekterande, ömsint, tänkande, lyssnande. Och jag är kritisk, varnar för mig själv och säger. Tänk dig för. Tänk på vem du var för fyra dagar sen.

Hon är annat. Annan. Eftertankenskrankablekhetig. Allt jag någonsin velat och längtat efter.

Hon är också rädd. Det märks hur rädd hon är. Rädd att jag ska säga nej. Och en skavande känsla i mig säger: Hon söker åter sitt upprepningstvång att älska mest. Hon är i det.

Ska jag uppfylla det?

Jag tänker. Från Honom till Mig på två dagar är en osannolik historia. Men den händer i romantiska komedier. Ju. Jag känner med hjärtat, närvaron, huden, hjärtat och är lycklig, skrattande, fnittrig, busig och glad.

Men jag hör ord som jag hört förut, exakt. Förra hösten, i våras, i somras. Äntligen mig själv. Förstått så mycket. Flytt. Lugn. Det är INTE lätt att lita igen. Verkligen inte. Jag vill. Hjärtat vill. Men jag vill inte avstängd, jag vill våga all in, utan filter. Så som det ska kännas.

Men min mage, hjärtat, känslan, vill lita, vill ju leva med den kvinna jag i elva år känt som framtiden med alla samtal vi ännu inte haft.

Vi måste ta det lugnt. Det innebär att vi just nu har det mysigt hemma med alla barn och spel och TV-spel och gemenskap. Hon och jag ler och rör och rör mer och tar det lugnt. Vi vet bägge förutsättningarna. Självklarheten är en lycka och en trygghet. Separera ska vi och inga barn ska få veta förrän vi vet 100% säkert. Och 100% säkert kräver avstånd och lugn och ro. Två lägenheter, två liv och en gemenskap när tillfället ges. Håll barnen utanför tills vi vet.

Jag längtar. Till läggdags ikväll. Till imorgon. Till om en vecka. Tills jag ska flytta. Tills jag ska bjuda hem nya människor. Till en fika med Tonträff.

Men varmast är nuet. Och en pirrande studsbollig längtan efter en lycklig och trygg Lycklig Hon i min säng i nya lägenheten. Det bästa av nytt och gammalt.