Bägge sa. Bägge lyssnade. Det är inte svårare. Ett litet steg för mänskligheten.
* * *
Kanske. Och sen några fler ord.
Öppenheten var förväntad. Jobbig. Manlig intuition. Om det som hänt i andra städer, om det som känts för vänner verkar jag ha haft mer rätt än fel. Förvirrat, visserligen, men jag kanske ska söka jobb som medium. Nånting fattar jag tydligen. Nu också.
Jag väljer att värdera öppenheten.
Kanske. Och sen några fler ord.
Öppenheten var förväntad. Jobbig. Manlig intuition. Om det som hänt i andra städer, om det som känts för vänner verkar jag ha haft mer rätt än fel. Förvirrat, visserligen, men jag kanske ska söka jobb som medium. Nånting fattar jag tydligen. Nu också.
Jag väljer att värdera öppenheten.
* * *
Väntan.
Livet bortanför den stajlade lägenheten är nåbart med ett förutsägbart datum. Det saknas besked och några signaturer på ett papper för att kunna komma bort. Pengar in, pengar ut. Nytt liv. Ge mig nu.
Två månader kvar. Kanske mindre. Eller mer.
En grovskiss av möbler delade och mätta, hittade på nätet, kollade i verkligheten.
Mätta väggar, häftmassa på klippta papper skala 1:100. Det går.
Om det blir.
Odrägliga Han är ibland ett passande ord på mig. Det är inget jag är stolt över.
Ingen av oss ska vara stolt.
Men jag är snäll också. Som en arg ko. Kan en ko vara elak?
Ryktet om min odräglighet är överdrivet. Kommentatorer på annan blogg kanske vet mer än jag tror. Stor ironi. Tänk om det är min terapeut som skriver av sig om mig anonymt? Alla dessa ironier som försvar.
TV-tittande och skratt. Riget håller. Avsnitt ett betittat igår och det rådde enighet i Exparet om att det är bra på riktigt. Det manliga ledarskapet byggt på otrygghet är så klockrent gestaltat. Och Von Triers "det gode med det onde" på slutet är roande. Kanske fler avsnitt ikväll.
Vad har jag att göra med? Vad har jag inte att göra med?
Vad har man att göra med mer än det man enats om?
Om man öppnar med ett tvärsäkert inte. Måste man i så fall stå för det och säga att eller inte?
Jag har letat och hittat saker borttappade i städningen. Dottern är glad.
Jag hittade Michael Strunge.
Livet bortanför den stajlade lägenheten är nåbart med ett förutsägbart datum. Det saknas besked och några signaturer på ett papper för att kunna komma bort. Pengar in, pengar ut. Nytt liv. Ge mig nu.
Två månader kvar. Kanske mindre. Eller mer.
* * *
En grovskiss av möbler delade och mätta, hittade på nätet, kollade i verkligheten.
Mätta väggar, häftmassa på klippta papper skala 1:100. Det går.
Om det blir.
* * *
Odrägliga Han är ibland ett passande ord på mig. Det är inget jag är stolt över.
Ingen av oss ska vara stolt.
Men jag är snäll också. Som en arg ko. Kan en ko vara elak?
* * *
Ryktet om min odräglighet är överdrivet. Kommentatorer på annan blogg kanske vet mer än jag tror. Stor ironi. Tänk om det är min terapeut som skriver av sig om mig anonymt? Alla dessa ironier som försvar.
* * *
TV-tittande och skratt. Riget håller. Avsnitt ett betittat igår och det rådde enighet i Exparet om att det är bra på riktigt. Det manliga ledarskapet byggt på otrygghet är så klockrent gestaltat. Och Von Triers "det gode med det onde" på slutet är roande. Kanske fler avsnitt ikväll.
* * *
Vad har jag att göra med? Vad har jag inte att göra med?
Vad har man att göra med mer än det man enats om?
Om man öppnar med ett tvärsäkert inte. Måste man i så fall stå för det och säga att eller inte?
* * *
Jag har letat och hittat saker borttappade i städningen. Dottern är glad.
Jag hittade Michael Strunge.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar