Julreflektion

Att vara en fin människa är en bra devis för julen. Att ge andra sitt bästa är en ständigt bra devis.

Inte Längre Så Lyckliga Paret låg i sin säng och småpratade en morgon. Vi pratade om det lite sorgliga i att vi inte funkar tillsammans trots att så mycket är bra. Att vi sårat varandra. Att det tar slut.

Hon (Ledset): Det är så ledset i mig för att jag vet att någon annan kommer att få det fina du har. Du kommer att träffa någon annan kvinna och ge henne allt det fina du kommit fram till i terapin, men där vårt tråkiga bagage saknas. Det är sorgligt att det blivit så.

Han (sorgset): Ja, det är sorgligt i mig också att jag gjort dumma saker mot dig, även om jag känner att jag kan annorlunda nu. Och jag har i flera år känt en sorg över att andra har fått det finaste du har men att det inte nått mig. Som nu där du så tydligt visar sidor av charm och uppmärksamhet som jag längtade efter i flera år och som nu når en annan.
Det är tragiskt att vi gjort det så här.

En stunds tystnad infann sig, nåt slags paketutdelningen till de hemlösa i Karl-Bertil Jonsson-känsla. Samtalet vandrade vidare en stund. Det finns nog en jullärdom här.

Ge de människor ni tycker om mest ert allra bästa.
Om ni inte ger ert allra bästa till någon ni tycker om är det något att ta på allvar.

Var snälla mot alla i jul! Förlåt och krama och lek. Själv ska jag vara en juligt underbart snäll pappa och farbror och morbror och son och Ex.

God jul från Grubblande han!