Mycket grubbel om sälja och köpa som kanske snart är slut. Hoppas. Men ännu mer grubbel om vänskap och framtid.Jag sitter här, borta från Grubblande Lägenheten, platsen för så Norénska gräl. För så mycket sår och så mycket hårda ord och missförstånd. Jag slås av en aha-upplevelse av en varm känsla just nu.
Mitt i all ilska, allt smärtsamt känner jag något viktigt. För första gången på länge känner jag mig någorlunda begripen av Lyckliga Hon. Att inte allt i henne är totala missförstånd och illvilliga definitioner av mina känslor och drivkrafter. Jag känner att jag kan resonera i ett samtal om hur jag känner, hur jag känt förut i relationen och varför jag gjort saker. Jag slipper mötas av andtäppa, lämna rummet, blir inte avbruten riktigt lika ofta och slipper nästan helt motanklagelser. Istället finns det ett lyssnande och nåt slags nyfikenhet. Jag får berätta om ledsenhet och kan resonera om varför jag gjort saker som sårat.
För mig som vill skiljas åt i fred och som vänner, är det en riktigt varm känsla. Som om Hon i små steg förändrar "vän" från självgod reklamslogan till handling.
Inlägg
3 kommentarer:
Att Vi vänder det. Vänskap är ömsesidigt. Jag tror det går bra.
Läser texten och får bara en enda låt i huvudet; "Two" av Ryan Adams.
"The sink's broke, it's leaking from the faucet
And i'm fractured from the fall
And i wanna go home
But it takes two when it used to take one"
Det är bara riktigt bra texter som avger ett ögonblickligt soundtrack. Fantastiskt.
Doktoranden:
Ryan Adams har alltid funnits där i utkanten av det som hamnat i MP3:n men inte kommit ända in. Du gav honom en ny chans genom att återupptäcka nyfikenheten på honom.
Tack för det!
Skicka en kommentar