Värme

En cykeltur.
Sushi, thai.
Två skulle äta.
Det gamla vanliga köksbordet.
De gamla vanliga.

Möter en gående kvinna.
Mörkt hår, svarta kläder.
Vacker.
Tre sekunder av blick.
Varmt.
Mitt inre kände värme.
Att det finns någon som kommer att ge värme.
Det som en gång fanns.
Det jag jagat förgäves.
Utan det kalla.
Utan det hårda.
Utan det jag vant mig vid.
Att någon har en blick som vill se.
Att ord vill veta.
Att ord vill berätta.
Att en kropp vill känna.
Att i mig känna att värmen kan vara äkta.
Att den inte försvinner med ett upprepat "Inget känns annorlunda inuti".
I några korta sekunder faller mitt inre fritt i tillit.

Väntan på thaimat.
Sushi i sin påse.
Med det inre löftet att värdera även motstånd.
Men alltid söka värme.