Jag vill se Titanic

Jag har inte sett filmen Titanic. Jag är en av de få personer som inte gjort det. Lyckliga Hon är ännu en. Jag känner inget större intresse för att se den. Jag kanske skulle tycka jätteilla om den, jag har problem med svulstighet. Men den är säkert välgjord och okej, men det finns hundra filmer jag hellre skulle se och säkert njuta mer av. Utan att veta, förstås.

Jag pratade med en bloggvän som just i denna stund ser Titanic, och då slår det mig. Jag vill se Titanic. Eller, rättare sagt. Jag har inte den minsta lust att se Titanic nu. Min längtan efter att se den är lika liten som nyss.

Men jag vill att ett par ögon ska titta på mig med sådan självklar värme och en mun prata med så självklara argument att jag säger:

Jag vill jättegärna se Titanic!

Jag vill vara i den känsla där livet och smaken omformas och inget är självklart mer än det ömsesidiga lyssnandet.

Länge sen.