Samla tomtar

Jag fick en utmaning av en bloggare.

då vill jag ha en reflektion över vad det är för sorts människor som samlar på porslinstomtar

Det här är ett horn att greppa.

Jag har träffat en enda person som samlat på porslinstomtar. En pensionerade kvinna och boende på landet. Jag tror att hon samlat på porslinstomtar i hela sitt liv. Berättelserna från hennes dotter antyder det. Jag har anat att det köpts tomtar till jul varenda år för en viss summa pengar som till slut blir väldigt mycket pengar. Kvaliteten på hennes tomtar har därmed höjts med åren. Och antalet. Under de år jag träffat henne är det Rolf Berg-tomtar som gällt. De är fantastiskt fina. Men även vackra Rolf Berg-tomtar kan bli lite överväldigande och obalanserat i flock. Fem är bra, femton är för många.

Huset var lika fullt med tomtar till jul som med reseminnen och andra prydnadssaker resten av året. Jag är rätt säker på att det i lådar nånstans står horder av såna tomtar med rakade överläppar som jag själv växte upp med på 70-talet. Då tyckte jag att de var fula, men nu... har jag förlikat mig med deras mix av bebisliknande kerubutseende och fiskargubbe. Även om de ser lite hotfulla ut.

Men samlandet. Jag försöker förstå samlandet och återvänder till min egen barndom och till litteraturen. Ur min egen barndom lärde jag att bilen var en viktig statussymbol för arbetarklassen i småstäder. Bilen var symbolen för det som Ronny Ambjörnsson kallar den skötsamma arbetarklassen. De som inte drack och misskötte sig, utan skötte ekonomi och som trots hemmafru och mexitegelhus hade råd med bilen. Och prydnadssakerna. (Precis som medelklassen beroende på geografisk belägenhet samlar på statusklädmärken, möbler och resor.)

Från Ronny Ambjörnsson drar jag mig till minnes från "Mitt förnamn är Ronny" att prydnadssakerna fyllde samma funktion som bilen, fast för kvinnorna. Att ha råd att köpa prydnadssaker visade att familjen hade en ekonomisk buffert. Att samla prydnadssaker visar rimligen även på ordningssinne och stabilitet. Således motparten till det icke-skötsamma, förknippat med alkohol och allmän vanskötsel.

Det spelar ingen roll om jag går till Ronny Ambjörnsson eller till den egna erfarenheten. Jag ser äldre kvinnor på landet som den typiska tomtesamlaren. Samlande är förvisso vanligare bland män, men tomtesamlande framstår som en genuint kvinnlig verksamhet.

Jag slänger ur mig en hypotes att en typisk tomtesamlare är en kvinna som i sitt levande förkroppsligar just skötsamhet och ordning. Åldern är ofta pensionär, dukarna är både många och små, och tomtarna både många och söta. Och huset är väldammsuget. Det är hemtrevligt och luktar tända ljus.

För övrigt blir det lite tomt i julpyntslådan nu. Kanske dags att samla lite Rolf Berg-tomtar. Tack för påminnelsen!

Om någon annan bloggläsare är sugen på att ge mig ett ämne. Välkommen. Jag backar inte...