Lycka och Lidande

Edward Hopper: Sunday 1926

Livet har länge varit ledsigt, stressigt, konfliktfyllt och frustrerat. Självklart är det inte tiden att känna sig lycklig. Så när jag läste om en buddhistisk metod att man skulle tänka igenom vilka faktorer i livet som skapar lycka och vilka som skapar lidande, för att kunna styra levandet mot lyckan från lidandet, lockade utmaningen.

Ni kan gissa i vilken kolumn Lyckliga Hon mestadels hamnade i. Mycket lidande blir det. Hon har svikit och sårat som fan, och jag hjälper henne fortfarande att såra. Tyvärr. Mycket av det lidandet måste jag bli bättre på att själv minimera. Styra tankarna, sätta gränser mot henne och helt enkelt göra mig friare från henne. Inse fakta. Vet. Har vetat länge. Försöker.

Men hon hamnar i andra kolumnen också. Inte minst för att hon äntligen tar ansvar och inte skyller allt på mig. Det är sisådär ett, två år för sent, förstås, men men, personlighetsutveckling är en tidskrävande verksamhet som kräver sina offer. Det är bra för henne själv i första hand, det måste göra ont att ha sett sig själv hålla på så utan att kunna inse det. Det nya leder till att hon börjar visa sig som vän, klok och resonerande och med mindre höjd röst än förut. Försiktigt, försiktigt, och med färre höjda röstlägen. Hon är en fin människa, och det är därför en grundkärlek och längtan lever kvar i mig. Men hon är för sällan fin mot mig.

Men framför allt hamnar hon i den kolumnen för min känsla av när jag mår bra utan henne, gör mitt och skiter i henne, och tycker det är väldigt skönt att slippa en människa som sedan länge tappat det som jag definierar som kärlek och vänskap mot mig. Saker har sagts som jag inte tror på, och det är bara att inse det.

I Lycka-kolumnen hamnar alla de människor som ser och vill väl och det vi gör tillsammans. Syskonen, föräldrarna, Humlan, Laptop, Ibook och andra jag känt länge och ett tag. Och nya kloka, intressanta människor: den kloka och roliga bloggvännen med de fina bloggarna och hon den andra med det korta användarnamnet, Författarinnan och några till. Några intressanta möten och tankar. Det finns mänskliga möten med såna som vill väl.

I Lycka-kolumnen hamnar också en stolthet över mina egna varma känslor och känslor av äkta vänskap även mot sådana som motarbetar. Jag vill verkligen undvika hämndbegär och småsinthet. Jag vill stå upp för saker och försvara att bry sig om den som är ledsen och ensam. Även om känslan inte är besvarad. Det är som att hjälpa någon som skadat sig på gatan.

Under Lycka hamnar det inre som blivit till i höst i terapin, med mer balans och trygghet inuti, och mindre rädsla för ensamheten. Kris är utveckling må vara en klyscha, men den är sann.

Och framför allt dottern, underbara dottern med kramar och småprat med sin trötta pappa. Mammig men pirrig i att se fram mot flytten. Mammigheten skrämmer mig inte. Julen ska bli mysig. Livet sedan ska bli härligt hed henne. Mer lek, mer fikor, fler vänner, mer kompisar, fler simhallsbesök och fler pannkakor.

Det är fler under Lycka än under Lidande. Dock inte viktigare för måendet just nu.

Jag vet att ett av de viktigaste steg jag har att ta är att bli bättre på att styra bort tankarna från Lyckliga Hon. Lidandets huvudfaktor. Undvika, alltså. Enkelt. Det ska nog vara klart innan nyår. ;-)