En kopp te

Jag dagdrömde nyss om framtiden.
Till lägenheten jag vill.
Snart.

Köpa.
Flytta till.
Sen.
Senare.
Alldeles för sen.

Inuti mig spreds inte en otålig längtan.
Inte bort från Lyckliga Hons överkänslighet och hårda ord.
Inte bort från anklagelser om slängar.
Inte bort från att gå bredvid.

Inte heller en längtan till det självklara nya.
möten med människor
mat
sällskapsspel
hångel

Inte det heller.

Inte till jag och dottern i Nya Rummet
Fondvägg och stjärnor.

Istället såg jag en kopp te vid köksbordet.
Bara jag.
Tekoppen.
Morgontidningen.
Dagboken.
Ögonen drömskt ut genom två fönster jag vill titta ut genom.
Lugn och varm.
Min önskedröm.

Jag vill ha.
Snart.
Nu.
Sen.
Jag håller tummarna.