Bussresa genom frostigt höstute och datorn närmar sig kommunikationsskugga. Skriv fort!
Jag ögnar igenom halvskrivna bloggar och känner efter hur färdiga det flöde av ord jag fått ur mig är. Ganska ofärdigt och jag undrar vad syftet är. Varför skriver jag alla dessa bloggar som aldrig publiceras? Varför försöker jag sortera mina tankar där, så, och varför så lite med andra vänner än Humlan? Dagbokens korta fragment blir sidolånga bloggar.
Jag gäckar mig själv om drivkrafterna.
Jag har ett antal obesvarade mejl från rätt nya men möjligt framtida vänner som det bara inte blir av att jag svarar på. Borde jag inte skriva till dem istället? Visst, det är mycket med sälja och köpa lägenhet, och en massa kraft går åt att upprätthålla en civiliserat vänskaplig vardag med Lyckliga Hon, men framför allt behöver jag tänka. Tror jag.
Det är ju en upplyftande tanke att det är tänkandet och stressen. Det finns tråkigare tolkningar än så att göra som har med asocial och spammande att göra. Jag lämnar den tanken mitt i.
Tavlan: En geometriskt harmonisk Edward Hopper som säkert plockar upp mina tankar och drömmar om ostörd öppenhet från min kommande balkong och att äntligen skapa ett vackert hem så som jag vill ha det.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar