Ilska

Det är inte enkelt att vara fridfull och vänlig när det är argt inuti. Det är ganska mycket ilska mot Lyckliga Hon som jag bär i mig, där mittemellan kärlek och sorg. Den pyser ut i smådoser, men mest bakom hennes rygg, i form av tankar och tecken. I fantasin är jag ingen god människa.

Jag har funderat på hur jag långsiktigt ska hantera och vad jag ska göra med ilskan över hennes svek i våras. Jag är förbannad för att hon under familjerådgivningen satt och ljög om sitt smutsiga och därmed gav upp på vår relation. Istället alla anklagelser mot mig (varav många var relevanta).

Bakom det som hände ligger en krock i kommunikation genom hela vår relation som är bägges ansvar, som kanske kan beskrivas som feghet i krock med plump tydlighet. Där måste bägge ta ansvar, och det återstår en del där.

Vad gör man med ilska?
Den finns ju där. Jag pratar mycket om det med Humlan och Storasyster. Den vill ju ut på något sätt, och då ska den ut klokt och inte såra ännu mer. Jag tar lite ord som hjälp, för att inte använda fel begrepp.

Ilska: stark negativ känsla av att någon annan gjort något fel, eller att något inte skett som önskat; känslan när man är arg
Arg: som känner ilska och/eller på ett närapå aggressivt sätt anser att något är väldigt fel
Hat: stark känsla av ogillande eller avsky
Förakt: stark känsla av ogillande och hat

Det stämmer ju rätt bra. Men jag försöker undvika hat och förakt. Usch vilka hemska ord.

Det finns några tankar om min ilska.

- Jag vill inte att den ska ligga och pyra i vår föräldrarelation. För dotterns skull. Och vår. Men där ligger den nu, som en tyngd på min tillit, intryckt där den inte ska vara av allt ljugande.

- Jag vill rensa ut det arga hos bägge så att vi kan vårda det som kan vårdas av vår vänskap. Vilket borde vara ganska mycket. Vi är fina människor och den vänskapen ska inte kastas ut enkelt. Där är vi överens, om än med olika engagemang.

- För att nå det vill jag bearbeta min ledsenhet och ilska tillsammans med Lyckliga Hon. Dels för att den inte ska drabba henne destruktivt, dels för att jag måste fullt ut få nåt slags upprättelse för det sveket. Det tror jag kommer om vi når en berättelse där min ledsenhet och ilska är sedd och begripen av henne. Liksom hennes av mig. Men det går inte att göra det var för sig.

Vi är inte där ännu. Vi är betydligt närmare än i våras, men vissa sår skapas på nytt även nu.

Jag sätter nu mitt hopp till vår gamla familjerådgivare. I väntan på den kollektiva processen får jag bita ihop och komma igen. Eller nåt.

Tavlan: Francis Bacon. Jag gjorde den liten eftersom den är så fruktansvärd. Det renar att titta på en sådan tavla. Som ett iskallt bad, skrubbad med en hård borste. Som skapar ro inuti.