Gråta på en axel kan väl göra två starkare

Vi skrev våra bloggar bredvid varandra igår efter att ha sett en bra film och suttit nära varandra. Vi skrev om suckar och rädsla, kanske skrev vi om samma sak. Lyckliga Hon började gråta rakt ut när hon skrivit sin blogg. Jag frågade, fick ett svar och satt sen tyst och skrev klart. I sängen sedan kramade jag henne tystoch hon grät på min axel. Efteråt sa jag ett ärligt "Hoppas du känner dig starkare som dig själv efter trösten", och det kändes lättare än på länge att lämna. Sorgligt men bra, som det bör kännas. Det är lättare att lämna i vänskap än i ilska. Det är lättare att se vänskap än irritation i kristallkulan.

Det är svårt att fånga det som känns. Håkan Hellström dök upp i MP3:n av en tillfällighet. "Det är så jag säger det" och "Brännö serenad". Tårigt men lugnt. Jag ler inuti och härmar en som ser lugnt på världen.