Gräling by bloggs

Lyckliga paret går in i sina sämsta beteenden från förra vintern och grälar via bloggarna. Nu en blogg där Lyckliga Hon fortsatt skriver att jag tycker hon är en dålig mamma. Vilket jag aldrig skrivit och inte gör och förklarade för henne igår. En resonemang med mig själv, en fråga ur en inre monolog om "går hon att lita på som förälder" i ett ordflöde, har feltolkats så att jag snart lägger in både citationstecken och frågetecken i den bloggtexten. Den som vill missförstå och definiera mina tankar kan fortsätta med det, men den som vill veta är välkommen att läsa vad jag skriver eller fråga mig.

Det är inte roligt att känna att jag inte vågar lita på Lyckliga Hon. Att jag måst vara förberedd på lögner för att inte bli ledsen när de kommer. En kommentator på Lyckliga Hons blogg beskrev den krypande känslan av att inte kunna lita på en annan människas ord. Att aldrig kunna slappna av. Känslan av att ständigt gå och tänka att det finns saker, även sådant jag rakt frågat om, som fått ett svar men där ett annat kan komma vilken dag som helst.

Jag vill ha ärlig kommunikation om dottern, inklusive sådant som förhållningssätt till en ny partner, vissa gemensamma saker och planer på var man ska bo och liknande. Där har jag svårt att lita på att Hon skulle våga vara ärlig om hon inser att vi inte är överens. Jag vill tro det, vill det verkligen, men det är inte lätt efter allt som varit.

Det är inte roligt att inte våga lita. Det skapar dubbla tolkningar som ständigt fyller huvudet och skapar huvudvärk och trötthet. Det skapar framför allt viljan att slippa bli ljugen för igen för att kunna lita, kunna slappna av, sluta ifrågasätta. Skapar önskan om ärlighet.

Det är tragiskt men sant att jag inte litar på henne och det är en process för oss bägge att skapa den tilliten. Ärlighet är en bra start, liksom lyhördhet.

Jag vill fred.