tisdag 18 november 2008

En dikt och en tavla















NAMNTECKNINGAR

Jag måste kliva
över den mörka tröskeln
En sal.
Det vita dokumentet lyser.
Med många skuggor som rör sig.
Alla vill underteckna det.

Tills ljuset hann upp mig
och vek ihop tiden.

(Tomas Tranströmer)

Återigen mixar jag två favoriter till en kulturcocktail på bloggen.

Edward Hoppers "Early sunday morning" (1930). Ödslighet gestaltad i totalt harmoniskt komposition.

Och Tranströmer. Den här dikten har alltid gäckat mig. Under fyra år funnits där, vacker, nära, men aldrig prickat mina känslor. Formuleringen om "vek ihop tiden" har alltid funnits i huvudet, suttit ovanför skrivbordet på jobbet. Men diktens inledning om dokumentet och salen har ändå aldrig landat, aldrig funnit sin plats som en självklar koppling till något i nuet. Det opersonliga och det personliga i dikten har aldrig nått hjärtat.

Förrän idag. Idag hittade hela dikten in i mig och gav rätt känsla i varje ord.

2 kommentarer:

Lallis - liv och leverne sa...

Jag hittade just till din blogg.
Den berör.
Genom att läsa ett enda inläg. Detta; har jag bestämt att jag gärna vill tillbaka hit igen.
Ha en fin kväll.
/Lallis

Grubblande Han sa...

Tack, hjärtligt tack! Noterar din blogg på tittapå-listan när ögonen är piggare och tiden lugnare.