Vermeer (Tomas Tranströmer)
Det susar i öronen av antingen djup eller höjd.
Det är trycket från andra sidan väggen.
Det får varje faktum att sväva
och gör penseln stadig.
Det gör ont att gå genom väggar, man blir sjuk av det
men det är nödvändigt.
Världen är en. Men väggar...
Och väggen är en del av dig själv –
Man vet det eller vet det inte men det är så för alla
utom för små barn. För dem ingen vägg.
Den klara himlen har ställt sig på lut mot väggen.
Det är som en bön till det tomma.
Och det tomma vänder sitt ansikte till oss
och viskar
”Jag är inte tom, jag är öppen”.
Bra konst får mig att känna. Vermeer har förmågan att få mig att stanna upp. Hans målningar (Här "Flicka med pärlhalsband") fryser tiden och får mig att gå in i ett lugn som stannar upp nuet. Stannar upp surrandet och får mig att greppa tankarna. Ska jag skriva blogg eller dagbok är det bra att titta på en Vermeertavla först.
Inlägg
3 kommentarer:
"...och viskar ”Jag är inte tom, jag är öppen”."
Tack för det Tranströmer-citatet. Svindlande vackert om att närma sig det öppna nuet...
/Svante
*gillar*
Allt som gör att man fortfarande känner, ska man vårda ömt...
Svante: Tack för den, och ska kolla din blogg för att hitta kloka saker.
inrerum:
Känner gör jag massor av mycket. Det är inte problemet. Massor av konst och kultur och musik ger massor med känslor. Det är ögon och öron att dela upplevelserna med som saknas.
Skicka en kommentar