Så här en kväll med jobbiga tankar på skav om oärlighet och lögner, är tankar här och i lägenheter och ibland i en annan stad och ifrågasätter ord men vill inte det. Mer tankar på vad som händer sen, på lägenheter och på terapi.
I huvudet en tanke som inte lämnar.
Jag och pojkarna pratade om separation och saknad och boende. Bägge var öppenhjärtiga och ärliga med tankar, och sa att mamma inte berättat nånting. Det fanns enighet om att vi pratat för lite. Tre könsstereotyper runt ett bord. Vi satt där, tre män och sa att vi kommer att sakna. Och varför.
Men älska har ofta varit så svårt att säga. Och varför.
Samma som Lyckliga Hon mot mig. Sakna är lättare än älska.
Det är något som inte är bra när "Älska" uppenbarligen sägs för sällan.
Säga mer bra. Klok idé. Det värmer. Jag tänker fortsätta vara bra på att säga bra saker om människor, även de som inte svarar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Vilka ärliga och rörande texter du skriver.
Lyfter på hatten.
Man kan nog aldrig förlora när man väljer att älska och ge kärlek till människor. Man kanske inte "vinner" de hjärtan man hoppades på, men man vinner sinnesfrid och värme totalt sett./Den äldre ;o)
Doktoranden: Tack som fan.
InreRum: Hej Människa! Det är precis så jag tänker, att kunna se mig i spegeln och veta att det är jag som gör rätt, som vill ge kärlek och värme, fina ord och vänskap.
Med pojkarna kommer det att bli bra, säkert bättre än förut.
Men det är en märklig känsla att känna mig mer omtyckt än någonsin nu. Hur blir det så?
Att känna sig mer omtyckt tror jag handlar om att man äntligen börjar lyfta på lock när det är bestämt att man inte kommer att kunna rädda. Då börjar man prata på riktigt igen eftersom man redan har "förlorat" det där man var så rädd för att förlora, och paradoxalt nog går man varandra närmare då än man kanske har gjort på mycket länge. Man får syn på varann igen bakom allt det där man har pådyvlat varann, och det får en att känna sig mer omtyckt igen. Så har det i alla fall fungerat för mig, och det ökar både sorgen och glädjen.
Kära grubblare, det blir så för att du ger så mycket hjärta att det är omöjligt att inte ge tillbaka. Ta åt dig den fina känslan nu, utan att analysera. Lyd. :o)
zuzilus: Med pojkarna fungerar det så att insikten om saknad väcker värme som förut hållits tillbaka. Tyvärr inte med Lyckliga Hon, men jag håller ju tummarna för att det ska komma. Då kan vänskapen räddas.
Inrerum: Jag njuter mest, men försöker lära mig för att undvika att det ska hända igen i framtiden.
Skicka en kommentar