Nånting lånat

Alla som levt i ett förhållande vet att lånade kläder är en mysig och självklar del av vardagsromantik. Stora lånar normalt till små. När stora lånar av små får man ofta goda skratt. Huttrande barn och partners värms av för stora tröjor. Den vita skjortan en söndagmorgon är en del av många romcoms jag sett. Julia Roberts iklädd vit skjorta är lätt att frammana ur minnet. Frusenhet och morgnar lockar fram ett behov av varma, lite för stora kläder. Jag njuter stort.

Det är nog därför det blir så mycket låna på hösten. Lyckliga Hon har alltid lånat kläder av mig. Hon har sovit i mina tshirts, lånat mjukisbyxor, munktröjor, varma sockar och fått ärva krympta ylletröjor. Jag blir lika glad varje gång jag ser henne nöjd och varm i något mitt. Närhet.

Senaste veckan har Lyckliga Hon lånat en del kläder av mig. Den gamla ylletröjan från Wales och den svarta mjuka ylletröjan som krympt ifrån mig av illvillig tvättvärme ligger på hennes sida av klädhyllan. Gårdagens långärmade tshirt upplockad från golvet för att äta frukost i var ett typiskt frusen-morgon-lån.

När hon använt mina kläder sista dagarna har jag tänkt på uppdelningen av kläder som stundar. Jag såg de två högarna med kläder framför mig. Jag undrade om Lyckliga Hon ens vill ha de två ylletröjorna eller ge tillbaka dem. Jag berättade att jag vill att hon ska behålla dem och hoppas att en framtida partner för henne tycker att det är okej. Jag vet att svaret ”Den är mitt ex” kan väcka massor av jobbiga reaktioner. Hon log sitt underbara leende och ville självklart behålla dem.

Jag blir glad av att min tjugo år gamla ylletröja ska fortsätta värma henne. Jag hör dotterns röst framför mig: ”Är den pappas?”, och det värmer att tänka så. Hoppas tröjorna kan fortsätta värma i några år till. I brist på någon bättre att ge krympta tröjor till lämnar jag säkert fler i framtiden.