Lägenheten ska säljas och priserna är högre än vi trodde. Sälja dyrt - köpa dyrt. Systemet är en rundgång av pengar som håller mäklarnas löner uppe. Låtsaspriser pumpas upp av alla som säljer med vinst. Rätt in i kapitalismen och blåsa på!
Vi tittar på lägenheter på nätet, är lite griniga om badkar och balkonger och sängplatser, och håller våra tummar och sen är det bara att hoppa och landa i så stor tunna att alla trivs. Min tunna är mindre än Hennes, såklart. Dottern flyttar in i varje rum som visas på datorn. Visningar, budgivning, höjning, höja igen, lånelöfte, flytta in i lägenheten, ändå inte få den. Mycket kraft kommer gå till det. Jag laddar.
Jobba? Skojar du, det kräver varje uns av lutheransk plikt att nå nåt som liknar arbetsmoral.
Och separerandet har förvirrat till sig. Som det ser ut nu blir vi nog ihopboende, skedsovande men separerade ett tag till. Inget ont utan gott och tvärtom. Sen och Efteråt har flyttat sig några veckor framåt.
Nu är tack och lov Nu och om jag inte hade den synen skulle jag inte hänga med i svängarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
I min seperatation var jobbet min livlina, det som föränkrade mig med verkligheten. Och träningen såklart. Jag sprang ifrån alla frågor.
(behöver jag säga att de kom i kapp mig?)
Jag skulle vilja känna större engagemang för jobbet. Förankrad i verkligheten är jag, jag ser inga stora stressbeteenden eller deppighet i kristallkulan. Även om det är svårt att veta. Lite förträngda känslor lär bubbla ut på något sätt.
Träna har jag tänkt börja med, men inte som flykt utan som något ofullbordat som under lång tid inte blivit av. Träningskortet har renderat dyra styckepriser på träningstillfällena senaste året.
En viktig bit för mig är att inte fly från grubblet och tankarna. Att ständigt fylla vardagen med hetsiga stimuli med TV, dator, träning och människor står mot lugnet och ron i en lugn promenad, bokläsning och dagboksskrivande. Det är lätt att andfått fly från frågorna. Som du skrev, det kommer ikapp.
Reflektion är nyckelordet för hur jag ser på hur jag vill vara sen. Förstå snarare än Veta.
Skicka en kommentar