Att bli lämnad kan vara olika jobbigt

Det är alltid jobbigt att bli lämnad. Men jag tror det finns olika saker som gör det jobbigare. Jag försöker samla tankarna.

1) Tystnad
Det blir värre om den som lämnar inte vill reda ut och förklara varför.

Det kunde varit värre förstås. När vi anstränger oss kan vi prata klokt. Ibland finns vänskapen och välviljan i pratet. Min önskan är nåt slags ömsesidig förståelse. Det som familjerådgivningen skulle ge oss chansen till. Tyvärr har två familjerådgivningar bokats av Hon, med välgrundade hänvisningar till jobbet. Men ingen förra gången. Jag tänker: Slump eller ovilja? Hon blir arg då.

Vi borde ta på allvar att vi sårat varandra och försöka lära oss av misstagen och inte göra om dem mot oss själva eller andra. Jag vill bli begripen och inte vara missförstådd. Jag vill förstå henne. Jag vill inte göra om mina och jag vill hjälpa henne att inte göra om sina kränkningar. Vill bli stark och se henne stark.

2) Oärlighet
Allt annat lika så gör oärlighet en separation jobbigare för den som drabbas. Varje lögn och oärlighet sårar, liksom all dålig kommunikation gör.

Det är jobbigt för mig att det inte slutat med oärligheter. Lögnen om lägenhetsskaffande var värst. Den berörde även barnen eftersom hon utan att prata med mig planerade en hastig flytt med barnen varannan vecka. Tilliten skadades även runt föräldraskapet. För mig är det viktigt att vi hittar till den tilliten och kan resonera ärligt om hur vi vill vara föräldrar och vänner tillsammans. Hur hanterar vi nya relationer? Jular, semestrar, högtider? Vill vi ha kvar en gemenskap med fika med barnen, bio, picknicka? Vill Hon vara min vän (trots att Hon inte orkar eller vill det nu)? Jag vågar inte lita på orden som sägs, vågar inte ta in och lugna inuti, eftersom jag är rädd att hoppas på något som inte blir. Jag försöker, verkligen, och Hon säger att hon förstår att jag har svårt att lita.

3) Krig
Det är jobbigare att lämnas och känna sig kompakt illa omtyckt, som om de positiva egenskaperna aldrig funnits.

Jag har ibland känt att Hon lämnar mig i avsky. Varje lättirritation, varje höjd röst, varje anklagelse om allmän uselhet och respektlösa kränkningar, varje definition av hur jag tänker som missar mig med själakilometer, visar på avståndet som växt, visar hur Hon ser på mig med en så negativ blick. Visar på de negativa projektionerna. Visar långt borta från bevara vänskapen, långt borta från att också minnas det bra vi haft och har. Det skapar känslan av elva års helvete som hon äntligen lämnar.

Det är möjligt att det löser sig när vi bara slipper varandra. Det är bättre nu än för en månad sen. Men det är för mycket ointresse, höjd röst och tolkningar som missförstår för att kännas bra.

4) Ratad till förmån för
Jag tror att alla är överens om att det är jobbigt om partnern redan hittat en annan redan innan. Ännu värre förstås om det sker bakom ryggen och utan att berätta. Ingen kan hindra en partner från att bli kär eller kasta sig in i något, men alla kan önska sig ärlighet om det. Det är en ärlighet som jag i efterhand vet att Lyckliga Hon inte visade mot sitt ex när hon träffade mig. Det var en ärlighet jag inte visade när jag själv bröt upp från mitt ex.

Det är den ena delen, den andra handlar om att man så tydligt kan känna den förlorade jämförelsen. Allt negativ uppbrottsprojektion hamnar på den lämnade, och all positiv förälskelseprojektion på den andra. Den negativa synen på exet ökar när man omedelbart får ovillkorligt stöd av någon som har drivkraften att distansera partnern till en demon. Alla som separerat vet hur enkelt det är att berätta för den nye hur hemsk den förre partnern är och få bekräftat att man självklart aldrig ska behöva stå ut med sånt och hur rätt det är att lämna.

Jag känner mig trött och osorterad. Det är ingen bra dag idag.