Vad vi är - en deal

Vid lunchtid på jobbet idag hände något ovanligt. Lyckliga Hon ropade på mig på MSN och ville prata. Vi har försökt få en kristid på familjerådgivningen och det har aktualiserat tankar om vad vi är och hur och vad vi vill och inte.

Efter en knapp timmes klokt chattande och ingen lunch hade vi utan bråk eller panik eller missförstånd kommit till nåt slags enighet. Tror jag.

1) Vi är inte ett par. Typ. Pussar, skedliggande och annat vill Lyckliga Hon slippa. Men vi håller illusionen uppe framför barnen och vanan är stor och sängen smal, så lite blir det ju ändå.
2) Vi vill snarast möjligt hitta en lägenhet och bo varannan vecka medan Lyckliga Hon försöker hitta vem hon är och vad hon eventuellt vill med oss. Tills dess berättar vi (nog) inte för barnen.
3) Vi är isär men inte slut. Det innebär att vi är isär i trohet och inte letar eller gör något med någon annan tills dess någon sagt "slut". Den troheten gör mig villig att vänta utan att känna mig som en lydig hund.
4) Vi går i familjerådgivning och börjar om två veckor för att prata om vårt Nu och Sen, och säkert en hel del Då.
5) Vi förhandlar fram en vuxen deal om fördelning av kostnader när den frågan blir aktuell. Tills dess betalar jag för mat men inte kläder och annat för Äldstabarnen. Och de ska städa lite grann hemma.
6) När någon säger "slut" är det slut.

Vuxet? Jag tror det. Vi har enats om många dealar som sedan brutits. Om två veckor ska vi på familjerådgivning första gången. Att berätta om dealen lär vara det första vi tar upp. Tills dess tar jag för givet att detta gäller. Jag har bett om att få Lyckliga Hons syn skriftligt för att vi ska ha tolkat allt på samma sätt. Chatten är inte sparad.

Som en störig man säger varje höst på nobelprisutdelningen. "Äntligen".