Höstligt lugn inuti och ute

Buss på väg till jobbet och njuter av solen som tittar upp över kullarna och ännu bara når den övre delen av dimman. Det är otroligt vackert spöklikt dystert. Filmiskt. Älvor skulle kunna dansa. Vålnader smyga runt.

Jag tänker hastigt på att jag kommer att åka den här bussen andra tider i framtiden. Tidigare och senare beroende på vilken vecka.

Ärlighet gav värme inuti och svar. De sista procentens undran på väg mot hundra är bekräftade nu. Därav en lugn natts sömn. Nu går allt vidarer.

Vad längtar jag efter? Skönhet med sol och dimma på väg till jobbet, vackra eftermiddagar, lek och kloka samtal med Yngstabarnet, träning, vännerna, fred och lugn med Äldstabarnen och fred. Mer fred. Klokhet.

Fred med Lyckliga Hon. Min mest intensiva längtan är att kunna umgås med Lyckliga Hon utan att ständigt känna den latenta irritationen, den som så lätt slipper ut i gester och hårdare ord än vad som krävs för att nå fram. Trött på missförstånd och definitioner. Längtar efter känslan att vi lyckas förverkliga vår vänskap.

Solen har hunnit lite högre upp och det är som om dimman ångas bort av solen. Träd i grönt och höstfärg skymtar bakom dimman. Och nu gick solen i moln.