Familjerådgivning. Förra sessionens ömsesidiga vilja att rädda relationen (undantaget lögnerna av Lyckliga Hon) var ersatt av stramhet och prat om isär och se på väldigt långa avstånd. Komma bort-prat. Lyckliga Hons oärlighet kan nu berättas om - hon har letat lägenheter för permanent flytt. Inte de små lägenheter vi kom överens om. Samma feghet genom hela relationen. Samma känsla att sagda ord inte kan litas på.
Vi sa mycket klokt och en del ledset. Familjerådgivaren var på bryt helt för att kanske hitta-linjen. Isär och trohet vann inget gehör. Jobba vann inget gehör. Det vi hade enats om för två veckor sen gällde inte. Vi pratade om att hon riskerar att bara känna sig stressad av en deadline.
Jag pratade om den enorma skillnaden mellan att lämnas för att jag är illa omtyckt, att hon flyr i panik och bara vill slippa, och att lämnas för att försöka rädda vårt och hitta mig.
I den andra finns jag med, i den första är jag bara något att slippa.
I den andra är jag sedd som det lugnare nu, i den första bara en projektion för bittra minnen.
För mig var den känslan essensen av sära i trohet. Inte sex, som Lyckliga Hon hävdar. Jag tror inte Lyckliga Hon förstod nånting av det.
Sen kom vi hem och det blev mer kamp om "sära i trohet". Jag ville att hon skulle svara på varför hon måste ha den friheten om det bara är sig själv hon ska hitta. Då sa Lyckliga Hon att frågan är irrelevant, att hon inte tänker så. Att det inte handlar om det. Blev aggressiv, kallade mig insinuant, kom med pinsamma anklagelser om mig och andra sexuellt. Det var väldigt trist och dumt alltihop.
Det fanns bara en väg, och nu vet jag den. Slut. Hon gjorde slut, vill skiljas, bryta helt.
Mitt krav är att hon är modig nog att inför barnen vara ärlig med att det är hon som vill bryta. Det finns en skavande känsla är att hon velat undvika det. Försökt få mig att bryta helt. Ett krav till. Om hon kallar sig vän ska hon uppföra sig som en vän.
Hon vill ha riktig paus och avstånd. Hitta sig själv. Chans att upptäcka mig igen. Där jag inte väntar. Klippta band för att kunna mötas igen. Kanske. Jag älskar nu, men tvingas stänga av nu, skydda mig.
Det är skönt att veta, skönt att slippa jaga besked som inte fanns, skönt att kunna skita i om hon ljuger mer. Lugnare än innan.
Men med det lugnet kan jag inte annat än tänka. Hur lugn hade jag inte varit om Lyckliga Hon hade sagt "Jag älskar igen. Vill du ha mig?" Fan vet, faktiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Jag har letat efter din blogg! En man som uttrycker hur det känns i kroppen när livet levs, på gott och ont. Jag ska läsa vidare nu. Scrolla mig ner bland inläggen. Jag gissar att du kommer att höra mer av mig.
Tack. Skön kommentar. Hör gärna av dig.
Hoppas tankarna upplevs som de ärliga tankar om att försöka leva och lära mig som de är. Läser din blogg så fort tid finns för att läsa mer om livet. Bra länkar har du i alla fall.
Så trist att hon inte går att lita på. Kanske dags att inse det.
Jag har läst er blogg länge och ser de där glidningarna i sanning som en del av hennes personlighet. Jag känner igen fegheten från människor jag känt som alltid glider undan istället för att vara ärliga om det blir jobbigt. Ett av mina syskon och mitt ex var såna och är det fortfarande.
Varför är det så svårt för vissa att säga vad de tycker?
Hoppas du får det bra utan henne, och att du hittar lycka.
Tina
Vilket tråkigt slut och vilken fruktansvärd känsla det måste vara att fortfarande vilja när den andre tar slut.
Jag har tänkt att om min skulle avsluta mig någon gång, så skulle jag inte vilja ha den personen. Inte för att jag slutar älska bums utan för att jag inte kan vilja vara med någon som inte vill vara med mig.
Du låter lite som om du tänker så. Stänga av.
Hur länge har ni hållit ihop?
Caroline.
Elva år. Raderade på några månader, har jag känt ibland och samtidigt vet jag att det inte är så. Vet att jag också kunnat lämna vid några tillfällen, och med goda skäl. Men lite bittert är det att hennes otrohet och min reaktion på den var det som fick henne att stänga av helt.
Hon och terapeuten menar att bryta totalt är det enda som kan rädda oss på sikt. Säkert är det så. Att Lyckliga Hon måste hitta ro och se mig på nytt. Om jag vill bli sedd och om jag ser själv då, förstås.
Det är självklart att jag börjar stänga av gradvis. Vad annars kan jag göra om jag inte ska kränka mig själv totalt och hunsas av hennes hopp fram och tillbaka där mina känslor inte räknas, där saker lovas som sen bryts. Mycket av henne vill jag ju slippa, inte minst ointresset för mig och mitt mående. Det är ju stor sannolikhet att jag stänger av och överfokuserar på negativa minnen för att freda mig. Så som jag tror hon gjort.
Eller också gör den befrielse vi känner nu att vi redan kan slappna av i en ömsint vänskap och klokhet.
Jag återkommer.
Tina:
Jag missade din kommentar. Ja, det som började med konflikträdsla och feghet av rädsla för att jag inte älskade, blev betydligt värre med åren, blev göra bakom ryggen och ljuga ofta, men också panik över min granskning och att inte få vara ifred.
Det är egentligen mellan Lyckliga Hon och sig själv och hennes terepaut att reda ut varför det gick till lögner och strunta i mig, men jag hoppas vi i familjerådgivningen kan prata om det, eftersom hon sårat mig och min tillit till henne och kanske till andra människor också.
Skicka en kommentar