Trött av all kreativitet

Det gör ont att gå genom väggar, man blir sjuk av det men det är nödvändigt
Världen är en. Men väggar...
Och väggen är en del av dig själv -
man vet det eller vet det inte men det är så för alla
utom för små barn. För dem ingen vägg.

Tranströmer igen. Jag är trött utanpå men pigg och kreativ inuti. Varje sak jag pratar om, hör berättas eller läser skapar två ytterligare processer i skallen. Hur blir det när det är jag och Yngstan? Hur blir det när jag är själv? Jag försöker förstå för att se fram. Ser fram.

Det är utmattande i all öppen kreativitet. Hur mycket köttfärs, vilka kokböcker, hur nycket ska man handla, matlådor, torr ost, pannkakor, strömming, levergryta, sexlust, ömhet. Möjligheter ersätter ouppfyllda drömmar. Trygghet ersätter ensamhet.

Varje tanke rullar runt som en vinprovares sörplande. Kräver tid, hitta ord. Tänka på Förut, Nu och två olika Sen. Det blir trött somett huvud med träningsvärk. Men skönt att se igenom väggen till det som finns där och veta att inget känns skrämmande förutom ränteläget..