Idag vaknade jag av ett Yngstabarn som sjöng "Mors lilla lathund" från sin säng. Det blir inte mycket bättre än så. Ett smådystert inuti sken upp till största glädje när jag först hörde sången och sedan fick ett pratsamt Yngstabarn bredvid mig i sängen. Klokt prat om den mysiga lördagen med småkusiner och Lilla Melodifestivalen och Abba. Mammas tröja och kudde ledde till prat och bekräftat om ingen saknad efter mamma.
Lyckliga Hon har nämligen åter flytt till annan stad för jobbresa förlängd till privatvistelse. Inget berättat om vad hon gör eller ska göra, och Yngstabarnets MMS för att berätta vad hon gör skickade via min mobil lämnas i princip obesvarade. "Vad gör mamma i Andra staden?", frågas det, och jag svarar ärligt. "Jag vet inte vem hon träffar mer än Genus och Popsnöret och deras barn, för hon har inte berättat." Yngstabarnet ser förbryllad ut men skuttar sen vidare.
Det är befriande att vara själv med Yngstabarnet. Luften i Lägenheten är lätt och kreativ. Ingen mammighet, ingen konkurrens. Det går att planera en helg utan Lyckliga Hons ofta besvärade reaktion på mina eller Yngstbarnets förslag om vad vi ska göra. "Visst, men jag vill inte följa med." Och när mamma inte vill vill inte Yngstabarnet heller. Skönt att kunna ha en öppen dialog med Yngstabarnet och se glädjen i att göra det hon vill, och att träffa andra tillsammans.
Några replikskiften bränner inuti.
Yngstabarnet sa igår:
"Helgerna är så tråkiga. Jag sitter bara framför TV:n."
Jag ser Lyckliga Hon framför sin dator, jag vid min, Yngstabarnet som så sällan tilltalar mig. Jag som väntar på frågan. Vi förbannar Barnkanalens eviga barnprogram, men vi styr in Yngstabarnet framför dem. Vi behöver lämna Kvävande Lägenheten oftare, ensamma och tillsammans.
"Jag vill att mamma ska leka med mig."
Svaret på frågan vad Yngstabarnet helst skulle vilja göra på helgerna.
"Och du förstås. Du leker oftare med mig. Eller... leker. Du gör mer saker med mig."
Fortsättningen. Pappa får höra om kärleken i bisatserna.
"Varför tog det slut mellan dig och ditt Ex?"
Varför frågar Yngstabarnet sånt? Jag anar ett tecken på att hon fattar mer än vi säger. Nåt fick hennes association att gå i den riktningen. Självklart ser hon bristen på ömhet från Lyckliga Hon, ser hennes avmätta kroppsspråk.
Runt Yngstabarnet känner jag att jag har allt i egna händer att göra det bra. Helt utan den maktlöshet jag känner mot Lyckliga Hon. Yngstabarnet ser mig sån jag är just nu. Vad Lyckliga Hon ser och tänker går inte att veta från dag till dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Så skrev du:
"Vad gör mamma i Andra staden?", frågas det, och jag svarar ärligt. "Jag vet inte vem hon träffar mer än Genus och Popsnöret och deras barn, för hon har inte berättat.
Jag säger:
VARFÖR måste du prompt säga till erat barn eller ge hint om att mamma träffar nån annan?
Det hade kort och gott räckt med att mamma jobbar och passar på att träffa Genus, popsnöret och deras barn.
Detta visar verkligen din omognad i denna "skilsmässa".
Jag förstår om hon vill fly och inget berättar och du som ett barn skvallrar vidare för erat barn om vad mamma gör osv
Erat barn ska inte ta smällen för din frustration över vad mamman gör.
Men anonym.
Vem är det som är omogen i det här uppbrottet? Det är väl ändå Hon som flyr och tiger och verkar leta efter någon ny.
Hon och Han har som jag förstår det enats om att inte berätta för barnen. Och jag uppfattar att det bara är så att Han är ärlig med att han inte vet.
anonym 1:
Jag förstår inte vad du är ute efter. Varför komma med anklagelser om omogenhet och "skvallrar vidare" och till barnet och drabba barnet med min frustration? Du är välkommen att ställa frågor om det är något du inte förstår.
Det finns inga smällar alls för något barn. Inga antydningar, ingen bitterhet. Det finns ett barn som inte vet, och som säkert kommer att bli ledsen när vetskapen om separationen når henne. Men inget i nuet. Bara en pappa har det jättebra med sitt barn just nu, under flera helger fri från Lyckliga Hon-oket av mammighet och irritation.
Jag har inte hintat det minsta om att mamma träffar någon annan. När Yngstabarnet frågade vad mamma gör, svarade jag om Genus och Popsnöret men när Yngstabarnet senare via MMS hälsade till deras barn och det kom ett kort svar från mamma utan tillbakahälsning från barnen dök frågan upp igen. Jag svarade att hon nog var hos någon annan vän och att jag inte visste hos vem.
Anonym 2:
Tack för stödet, och för känslan av att du ur texterna ser det lugn jag faktiskt känner. Jag är mycket för ärlighet nu. Jag vill ha det och jag ger det. Det stora undantaget är separationen. Vi ska ta upp frågan om berätta eller inte på familjerådgivningen. Jag vet inte hur omogen Lyckliga Hon är. Jag ser att Hon inte mår bra.
Ärlighet varar alltid längst. Om det inte skadar och gör barnet illa vill säga. Men det lilla barnet känner nog pappas ledsenhet där någonstans, och att då få veta att du faktiskt inte vet vem mamma träffar, det är ärligt och skadar inte. Om du däremot hade börjat smutskasta mamman inför barnet, genom att säga att mamma är elak och vill inte ha mig längre, och letar efter andra män, då hade det varit fel. Tycker jag.
Emma:
Precis så ser jag det också. Jag sa inget på något ledset sätt, men svarade på de frågor som Barnet ställde. Jag har inte spekulerat eller antytt någonting.
Berätta eller inte tar vi upp på familjerådgivningen. Det närmar sig att göra det.
Skicka en kommentar