Jag berättade, läste högt och lyckades för en gångs skull hålla mig från att börja gråta. Det var känslomässigt, ärligt och ganska vackert. Efter en stunds inledande tystnad hade vi ett prat där jag tror även Lycklige Hon lärde sig mer om mig. Jag fick veta mer om henne. Inga höjda röster.
Jag fick det svar jag trodde och det bästa bemötande jag kunde hoppas på. Jag blev sedd för mitt ärliga uppsåt och blev inte kompakt misstänkliggjord. Svaret blev nej, tomheten i hennes känslor är för stor. Lyckliga Hon resonerade om att skämmas och känna skuld, men jag säger, nej, inget har förändrats.
Inga nya sår skapades av det nejet. De skapas av irriterade tonfall och vulgära definitioner åt bägge håll.
Lugnet i vardagen ska jag visa och erbjuda oavsett att Hon sa nej, även om livet hade varit mer stimulerande om Hon hade haft mer känslor kvar. Såklart.
Godnatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar