Hänga med i svängarna

Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Lyckliga Hon har fått lägenhet, med klar inflyttning sisådär två och en halv vecka efter att jag fick veta att hon ens sökte stora lägenheter.

Jag tror inte jag är unik om jag tror att separationer går lättare om man är ärliga.

Ett förlåt har jag fått och det är som det är nu. Dyrtider stundar med dubbla månadshyror. Sen ska lånelöften sökas, bostadsrätt säljas och en massa praktiskt arbete och uppdelningar göras. En del rår vi över själva men inte allt.

Med tanke på hur fort det gått står jag rätt lugn och skakar mest på huvudet. En ilska såklart, men just nu finns ännu mer lust att slippa just oärlighet och irritation. Första prio är att få sålt vår bostadsrätt och samtidigt fokusera på att köpa eller hyra nånstans där jag kommer att trivas med Yngstabarnet. Det lockar att gå in och titta på bilder och planlösningar och tänka sig möbleringar och räkna på boendekostnader. Dåliga tider för sånt, tyvärr.

Och jag går tillbaka till upplevelser i mitt förflutna och ser hur jag hanterat snabba förändringar.

Under åren före tonåren upplevde jag en tappad kontroll i livet. Jag blev mobbad i skolan, och hemma började mamma och pappa bråka mer och mer samtidigt som jag och Storebror tappade kontakten gradvis. Jag hade självbildsproblem och hanterade allt genom att sluta mig i introverta hobbies och social förvirring. Ur det tror jag min längtan efter att veta och förstå kommit.

Men främst återvänder jag till den panik jag kände för ett år sen, när jag konstant överraskades av nya nyheter om vad Lyckliga Hon ville och skulle med Rocky. Jag ställde in mig på något och sedan gällde inte det. Varje vecka innehöll överraskningar och jag fick börja bearbeta igen. Effekten: Total panik och ett utåtagerande mot Lyckliga Hon.

Det skulle kunnat vara så nu. Det skulle kunna vara spottande och fräsande och ord om lögnare och inte kunna lita på. Det har inte spottats nånting och varit väldigt mycket lugnt. Mer besvikelse än ilska.

Det är inte speciellt kul att leva med en som inte är ärlig, och det enda jag kan göra är att hoppas att Lyckliga Hon lär sig av sina misstag, och att vår kommunikation om dottern blir ärlig.

Men det återstår en del inre arbete för att lära mig styra tänkandet till att lita på det som sägs.

Jag längtar till efteråt. Längtar till sålt och köpt och inflytt och måla väggar och köpa matta och nya stolar och måla mönster på dotterns vägg och fixa ett skitbra boende tillsammans och vara aktiva, bjuda hem dotterns kompisar. Längtar efter promenader med Laptop, teprat med Humlan, träna, ta en öl med Fredagsmejlarn eller Rage. Längtar efter att få råda mig själv och släppa ut de drömmar som hållits nere. Det kommer att bli bra.