Jag insåg att jag nog blev lite otydlig när jag skrivit bloggen om mammighet. Jag tror verkligen inte det ska behöva vara så. Det är själva poängen. Vi har hos oss haft längre perioder med ett balanserat nästan pappigt barn. Och som jag minns det har vi då hjälpts åt och kunnat kommunicera om hur vi är som föräldrar. Fred i allmänhet och runt föräldraskapet i synnerhet.
Men jag minns också en solsemester med ett extremt mammigt Yngstabarn och en jag som rusade ner till ett kvällsblåsigt hav i ren desperation, bort från ett Yngstabarn som absolut inte ville att pappa skulle natta. Det var ett rent helvete. Jag sa dumma saker till Lyckliga Hon.
Från en pappa till alla andra pappor med mammiga barn. Låt oss skärpa oss och förtjäna våra barns trygghet och kärlek. Och låt oss jobba på att få mammor där vi kan prata öppet om mammigheten och försöka lösa problemen. Inte bara acceptera. Tyvärr har vi i Paret inte lyckats prata bra, och därmed har vi ibland förvärrat och inte löst problem. Jag har blivit väldigt ledsen av att Hon inte brytt sig om den ledsenhet jag känt över mammigheten.
Reflektion: Köpa kläder. Särskilt till flickor. Hur många pappor gör det? Jag vet att jag kom in i vår relation med dåligt självförtroende och gjorde mig till utförare under projektledare Lyckliga Hon. Jag har lärt mig.
Vi pappor tar ut 20% av föräldraledigheten. Hur många procent av engagemanget i våra barn står vi för?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Ja , du har så rätt i allt du skriver.
Men jag kan inte låta bli att undra om du är lika medveten om samhällets framställning av kvinnor respektive män som du är medveten om hur mammor respektive pappor framställs. Jag avskyr när människor bedöms utifrån sin könstillhörighet och inte utifrån sin person. Det är lika upprörande när det drabbar kvinnor och som i det här fallet män. Låt oss verka för en neutral könsmaktsordning.Naturligtvis har män LIKA bra förutsättningar att vara bra föräldrar som kvinnor. När du skriver om mammor i barnböcker, tänk då också på hur flickor och pojkar framställs i barnboksvärlden. Det är bara ett exempel på hur vi får lära oss hur vi ska vara utifrån vårt kön. // hälsn. feministen=)
Och en annan feminist hälsar tillbaka.
Den traditionella synen på mamma och pappa gör oss väldigt mycket till slavar under en könsmaktsordning där vi kopierar alldeles för mycket av våra föräldrars syn på föräldraskap. Och hur vi uppfostrar pojkar och flickor.
Att bryta det kräver aktivt motstånd, aktiva val att göra tvärtom. Det kräver att välja böcker aktivt till sina barn, säga till dagispersonal om vad de gör och tipsa dagispersonal om genusprojekt i Gävle. Med mera, med mera.
Det sistnämnda gjorde jag. Föräldraskaran på det föräldramötet var inte riktigt redo. ;-)
Leve de aktiva och lyhörda föräldrarna.
Heja och hurra för dej!! Jag har skrivit det förut men fick en ny anledning att skriva det. Du är en modig människa. Hoppas föräldraskaror blir mer redo med tiden. Jag ska säga förlåt för säkerhetsskull om min undrar möjligen grundade sig på mina fördomar, gud förbjude! Men oavsett blev jag glatt överraskad.
feministkramar i all ödmjukhet.=)
Det är ganska underbart att överraska positivt.
Det är den eviga stigmatisera eller synliggöra-diskussionen. Om vi vill förändra samhället måste vi prata om det som inte är bra. Annars blir vi naiva. Inte lätt, män respektive kvinnor går lätt i försvarsställning eller reagerar med "Ja, så är det. Hur så? Barn behöver sina mammor mer." Gaaaah! Vägrar.
Skicka en kommentar