Hälften så dålig eller dubbelt så bra?

Terapeuten: När jag ser dig ser jag en person som verkar vara väldigt trevlig och charmig och nyfiken på andra människor. Jag får inte ihop det jag ser med bilden du ger. Jag ser inte en gränslös person som kränker andra. Du verkar du inte förtjäna all den kritik du riktar mot dig själv för vad du gjort. Jag tror att du inte ens är hälften så besvärlig mot Lyckliga Hon som du ger sken av att vara.

Alla säger att jag är för hård mot mig själv, inte bara terapeuten. Ja, det är säkert mycket sanning i att det är Lyckliga Hons verbala förmåga som satt sig på min självbild, precis som mina välartikulerade ord ofta satt sig på hennes. Jag har övertygats in i att mer är mitt fel än jag borde. Som det ofta varit tvärtom. Med föräldrar som gjort oss bägge till skuldmagneter är det lätt att ta på sig för mycket.

Mottagliga för den skuldbeläggandets retorik som vi bägge behärskar till fulländning.

Mitt svar till terapeuten: Ja, du har nog säkert rätt (skrattar). Men bättre det än att åter bli en som ständigt skyller ifrån mig och gömmer mig bakom strukturen. Sån har jag varit och den jag gillade jag inte.

Jag ler inuti efter kloka samtal och peppande mejl. Jag trivs bra med mig själv just nu. Vänner och släkt ser mig, frågar och bryr sig, Yngstabarnet älskar. Och från ingenstans dyker bloggkommentatorer med bloggar upp och tycker jag skriver bra. Två timmar i telefon med storasyster, en timme med storebror. En mysig pratlunch med Lyckliga Hon. Alla (utom Hon då) pratar om min rätt att må bra, att jag inte ska ta på mig själv sånt som att Lyckliga Hon ljugit och sårat, att jag inte ska ta sånt, och jag berättar, förklarar, och känner mig bra som i tar ansvar-bra, vill framåt-bra.

Inret känns lugnt. Runt mig finns människor som inte tar mig för given och utnyttjar mig. Mycket praktiskt återstår med lägenheter och köp eller sälj eller hyr. Bokhyllor som ska tömmas och delas. Ett prövande samtal om vem som tar vad visade sig vara generöst och riktigt trevligt.

Sen gråter jag plötsligt en skvätt och enas åter om ordet sorgligt med Lyckliga Hon. Vi kramas. Bägge gråter inuti och inget är enkelt.

Det blir bra det här.