torsdag 23 oktober 2008

När Yngstabarnet fick veta

tystnad, hållen hand, chokladpudding en torsdag det är något mamma och pappa vill berätta vi ska flytta isär gråt och tårar och kramar flytt till sängen gråt och tårar och jag grät och ni har lovat att aldrig göra så och jag ska ta självmord och tänk vad vi skulle sakna dig då och alla kusiner skulle sakna och och farmor och jag ska ändå ta självmord och alla tre gråter och mamma känner inte så som man ska och kan inte du och pappa pussa varandra nu så jag får se det och vi gjorde det och mamma och pappa har gjort varandra illa och vi har bråkat och frågor frågor och du har sett oss bråka och har du tänkt på att vi är trevligare när vi är själva och varannan vecka och eget rum och dela på alla saker och nära skolan och inte längre ta livet av sig och plötsligt pendla mellan möjligheter och tårar och kanske fler barn som bor på gården och ensamma helger som varma minnen och och semester tillsammans kramar tårar och jag som grät av saknad och intensivt tillsammans med Yngstabarnet och plötsligt pratade vi om katterna och kattungar och och ett skratt och att dela alla möbler och plötsligt promenerade vi runt i lägenheten och delade på allting och lägenhet ska säljas och inget lånelöfte och längtan längtan längtan efter att framtiden ska vara här och Mary Poppins tillsammans i soffan alla tre med glass och mys och småprat blandat med att pappa och Yngstabarnet grät tillsammans och och sen frågade Yngstabarnet och sen lyfte jag upp Lyckliga Hon och föll ner i sängen och sa att jag fortfarande vill äta upp henne och Lyckliga hon skrattade när jag lyfte henne och livet kändes ganska bra.

Och det första steget var taget. Så mycket frågor och svårt att somna sen.

4 kommentarer:

Comvidare sa...

Oj, vilket vackert barn ni måste ha. Jag blir matt av hur fantastiskt barn hanterar problem, smärta och gråt. Ljuvlig. Jag går i ständig kurs hos min femåring. Hon har lärt mig allt jag kan.

Anonym sa...

Du skriver bra, jag har själv varit och är i samma sits det ända jag kan säga att med tiden blir det bättre för barnen. Och även för dig men vägen dit är lite krokig....
www.mittlivsabina.blogspot.com

E sa...

Oj , va fint du skriver om något som måste vara hur omtumlande som helst. kram kram

Grubblande Han sa...

Tack alla. Vissa bloggar är väldigt enkla att skriva, och nu kom känslorna verkligen rakt ut och kändes direkt när jag skrev.

e: Omtumlande, ja, men skönt.

Hon tog det klokt lilla skruttan. Hon har förstått, hon var nyfiken på när jag berättade om terapi. Mycket prat kvar, och mycket tårar också.

Men jag känner att det inte blir bra på sikt, det blir bra direkt. Jag längtar efter att slippa allt klagande, all irritation och all mammighet. Nu blir mammigheten tårar inte flykt bort från mig. Mycket lättare att hantera. Mycket lättare att se dotterns bästa utan kompromisser, och utan att hon känner sig osynlig mot Lyckliga Hon. Liksom jag. Mina och dotterns ensamma helger har ju varit så underbara.

:-)