Melankoli och värme idag

Det är en tyngre dag idag och inte lätt att vara kreativ på jobbet. Det var jobbigt att släppa fram känslorna om Äldstabarnen. Det är en kärlek och en saknad som jag hade dolt bakom frustrationer om allt grinigt runt extrapappalivet. Nu känns det lite sorgligt för att det finns så lite ork i relationerna där, att jag prioriterar att vara med Yngstabarnet och att jag känner mig rätt säker på att Äldstabarnen inte kommer vilja träffa mig. Tyvärr. Dessutom en saknad som inte har några plustecken förutom att slippa tjafset.

Det som känns väldigt bra är känslan av att äntligen veta vart vi strävar, känslan att vara utredd och överens med Lyckliga Hon. Igår kväll hade vi bokhögläsning i sängen tillsammans, en sån där sak vi älskar att göra men alltid gjort alldeles för sällan.

Det blir varmt inuti att känna att vi drar åt samma håll. Det är lätt att luras in i starkare känslor av den konfliktlösheten.

Känslan av normalt är aldrig längre än en undermedveten handrörelse bort, en sträckt nacke för att pussa, en hand som vandrar till nacken för att smeka. Jag vet inte hur mycket såna självklarhetskänslor Lyckliga Hon känner och stoppar undan. Ganska ofta möter läpparna och handen smeker tillbaka.

Jag försöker verkligen hålla emot, men det är svårt.