Balans - Som det ska vara!

Vi har varit på fest hos Humlan. Jag och Yngstabarnet tog partystass på och åkte på kalas. Humlans vänner var där och några yngre barn. Yngstabarnet var glad men lite blyg bland alla vuxna, men inte det mammaklängande det brukar bli när Lyckliga Hon är med.

Jag hade hur trevligt som helst och Yngstabarnet var leenden och tårtätning och svara på frågor och le mot små barn och ville stanna längre när vi åkte hem. Så som man vill att det ska kännas. Jag njöt. Trevliga människor, intressanta samtal, nyfikenhet och den där känslan av att bara nicka när viktiga frågor kom upp, inget relationsprat men en del prat om jobb och pluggande.

Jag frågar ofta om människors jobb. Jobb tar mycket tid och jag gillar att dryfta och prata om det, nästan oavsett vad andra jobbar med. Jag befinner mig för ofta i sammanhang där ingen frågar mig, där bara jag är nyfiken. Jag grubblar mycket på varför. Igår behövde jag inte grubbla, bara lyssna, prata, fråga. De jag pratade med frågade minst lika mycket som jag. Jag njöt av pratandet, och njöt av att ibland bara prata med Yngstabarnet.

Som det ska vara. När nyfikenhet är en ömsesidig känsla av att vilja veta vem en annan människa är, tänker eller gillar eller gör. Jag kände mig intressant. Kände känslan av att ha känt dessa människor längre än jag gjort. Trivskänsla. Humlans kloka vänskap och bry-sig-om och glädje för att jag var så glad.

Så tvärtom mot min relation, där jag är den ende som är nyfiken.