Hur generös och ovillkorlig jag är varierar från dag till dag. I grund är jag en människa som tänker på hur folk i min omgivning år. Men vissa dagar känner jag mig egocentrerat småsint och revirskyddande, vissa känner jag mig trygg och integritetsstark på ett mer positivt sätt, och andra dagar lägger jag mig själv helt åt sidan och låter tankar och pratande helt ägnas någon annan. Idag är en sådan dag.
Lyckliga Hon messade att hon börjat skriva brevet till sin mamma. Jag känner så starkt med hennes jobbiga. Som jag tänkt på och levt mig in i hennes smärta och försökt förstå, tänka vad jag skulle gjort med en mamma där såren och avståndet var större. Tillsammans med Yngstabarnet och min inre resa är hennes såriga relation till sin mamma det jag ägnat mest tankar åt de senaste veckorna. Många tankar och grubbel har flugit till hennes smärta.
Idag går den varma empati som finns inuti mig helt till Lyckliga Hon. Idag skickar jag allt mod och all lärdom jag själv gjorde när jag tog kontakt med min egen mamma för att berätta om det jobbiga. Idag är mitt hjärta fyllt av önskan om att det går bra.
Jag hoppas hon uppnår samma dubbla mål som jag. Att landa i att det blir bättre både för sig själv och för sin mamma. Mitt eget behov av att vara ärlig och min egen nyfikenhet på min mammas ärlighet. Men främst mitt eget mod att älska henne som hon är, och mitt eget behov av att vara älskad. Jag drog många vinstlotter.
Jag håller tummarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Fin du är som tänker på henne i allt.
Jag hoppas på lyckligt slut.
Tina
Hoppas att ni landar lyckligt, hur ni än gör!
Kram!
Tina:
Lyckliga Hon blir besvärad av att jag skriver att jag tänker på henne och finns som stöd om hon vill. Hon retar sig på att jag skrivit det ofta senaste veckan.
Jag svarade att jag inte tror hon retar sig på om nån annan vän skriver sånt till henne flera gånger. Då kunde hon erkänna att hon är överkänslig.
Emma:
Om vi bägge är empatiska och ärliga och håller det vi lovar kommer vi att landa lyckligt för både oss och barn. Men om vi går vidare utan att ha rett ut vad som hände mellan oss, eller låser oss i tvärsäkra tolkningar, då kommer vi att göra om misstag vi gjorde mot varandra. Vi har ju våra upprepade kränkningar.
Det vore tragiskt om vi inte lärde oss av de misstagen. I min värld innebär det gemensamma lärandet att allt vi har gemensamt, allt bra, kommer att rädda relationen tids nog.
Skicka en kommentar