Jag träffade Trädgårdsdags igår för en fika. Som vi pratade. Om hennes nya förhållande, om sorg och glädje inuti och längtan och om det som skaver även för henne. Allt var enkelt och nyfikenhet och ömsesidighet. Så som vänskap ska vara. Inte en enda gång blev det avbrutet eller återvändsgrändigt för att det blev närgånget eller konstigt. Så som ett bra samtal ska vara.
"Det känns som om du redan har lämnat", sa hon när jag berättade om lugnet inuti och när hon lyssnat på mina krassa ord om hur det känns. Ja, svarade jag, jag är redan borta, och vet att om Hon vill igen så är valet mitt om det hon erbjuder är något jag vill ha. I min ro inuti kan jag ändå känna ett sånt liv tillsammans, där våra individuella och gemensamma drömmar kan förverkligas bortanför alla projektioner och missförstånd. Men det går inte annat än att fly, trots att jag bestämt mig för att vänta. "Slut" är aldrig många minuter bort.
"Vad skönt att du kan känna en sån längtan", sa hon när jag berättat om min längtan efter en egen lägenhet med mig och Yngstabarnet. Jag längtar på många sätt bort från oket som Lyckliga Lägenheten har blivit. Jag känner en intensiv längtan efter kompromisslöshet, bortanför alla låsningar och gissningar och ord som inget vill. Göra det jag vill, köpa de möbler jag vill, och bara slippa allt jobbigt som blivit.
Kanske ska jag ta upp en prästkrage och börja dra. Slut, Vänta, Slut, Vänta. Men nej, det är ju den där känslan av det stora misslyckandet och minnet av allt bra. Dessutom hatar jag att göra misstag och inte få göra rätt. När jag gjort det vill jag inte-göra misstaget. Så jag väntar ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Vad glad jag blir av att du har såna vänner.
Jag tycker du är väldigt lugn mitt i något som skulle fått många andra att känna panik och uppgivenhet.
Håller tummarna för er.
Tina
Tack.
Ja, lugnt känns det. Det går inte att ta orden som haglar så allvarligt, då blir man bara ledsen.
Jag blir nån mix av uppgiven och arg av att hon inte lärt sig nånting, utan fortfarande går bakom ryggen på mig och är oärlig. Duktigt pinsamt faktiskt. "Förlåt" räcker inte riktigt.
Har hon gått bakom din rygg ändå? Svikit det ni kom överens om?
emm:
Ja. Det tar jag med Lyckliga Hon på familjerådgivningen.
En gång otrogen....alltid otrogen. Eller vad är det de säger? Jag tror det stämmer.
Nej, det stämmer inte.
Jo, det gör det. Har du en gång valt att ta det steget, då är det den moralen du har. Sen kan man tro att man aldrig ska göra det igen. Och det gör man inte. Tills nästa gång när omständigheterna är sådana att allt känns rätt att vara otrogen.
Emma:
Nej, det stämmer inte som i att otrohet är inte den oärlighet jag fått veta.
Har kommenterat mer utförligt i en blogg.
Har läst och förstår dig!
Skicka en kommentar