"Du ser mer harmonisk ut än du gjort förut."
Så sa terapeuten med sitt eftertänksamma ansiktsuttryck. Så bekräftades känslan av att det jag känner är på riktigt och inte spelat, upphaussat eller otåligt. Hon pratade om "lugn" och "eftertanke" som hon tycker är bra.
Och det stämmer det där med harmonin. Mamma och Storebror värmer inuti mig istället för skaver.
Och jag har äntligen lyckats få Lyckliga Hon att komma med sina idéer om familjerådgivningsfrågor. Det står om tomma känslor och om man kan hitta dem igen, men det står där. Äntligen. Jag litar på min egen process och ser fram emot familjerådgivningen med lugn. Det kan mycket väl bli så att det här tar slut, och då är det så. Men jag litar på att jag blir sann just nu, och inväntar Lyckliga Hon.
Jag känner att jag nu kan ägna mig åt att släppa loss en massa Jag som hållits tillbaka av Lyckliga Hon. Det spritter av en fridfull vilja inuti.
Det finns sådant i mig som revolterar. Inte minst känner jag mig snål och njugg mot Lyckliga Hons barn. Det måste jag bearbeta. Jag kan ge kärlek, men är snål. Det är nog mitt försvar mot att Hon bara bryr sig om sig själv nu. Det vill jag också göra, bry mig om mig och Yngstabarnet. Måste grubbla vidare på den känslan. Det finns ju en bitterhet inuti mig att jag aldrig varit lyssnad på om vilka regler som ska gälla mot Hennes Mellan- och Äldstabarn. Jag har fått vara med och betala men utan att ha inflytande. Det gör mig arg hur omoget Lyckliga Hon agerat där.
Det är en del av helhetshistorien av våra elva år, som är mycket mer komplex än att det handlar om min dominans och att Hon varit kuvad. Jag återkommer nog till den frågan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Oj, du har en del att spotta ur dig nu, antar jag. Men det är ändå märkligt att du faktiskt hela tiden skrivit om att allt vore bättre om bara Lyckliga Hon gillade analsex, ditt sex, ville sexa med andra som du vill att hon ska sexa med andra o s v. Nu är det du och det som behövs göras bättre kan du bara själv göra. Det ni båda har gått med på i er relation tidigare får ni faktiskt tugga i er. Det är för sent att gnälla om det nu. Nu kan du bara göra det du vill nu, det som är rätt nu. Vilket för övrigt gäller alla nu.
Ja, det är märkligt vilken andfåddhet jag drivit mig själv genom under så lång tid. Jag ser samma självsuggestion som drev mig till utbrändhet. Jag har inte mått bra, mitt i alla kortsiktiga kickar.
Efter att ha speglat mig själv mycket i samtal med min familj senaste veckan och fått deras bilder, ser jag hur jag och Lyckliga Hon överfokuserat oss till blindhet om prioriteringarna i livet. Och sedan drivit varandra till obalans, och som kur mot all denna obalans försökt driva varandra ännu längre.
Allt började ju hösten 2006. Vi använde samma ord bägge två. "Jag kände mig omtyckt av dig." Det var en känsla vi saknat så länge. Tragiskt att den känslan inte hittade vackra, lugna vägar ut.
Jag gör det som är rätt nu. Jag är ärlig mot både mig och de som är viktiga. Tyvärr tror jag inte Lyckliga Hon vill vara ärlig mot mig.
/Han
Skicka en kommentar