I väntan på vadå?

"Du ska veta en sak. Lyckliga Hon är världens mest egoistiska människa."

Den meningen har etsat sig fast i mitt medvetande. Jag och Hon hade varit ett par väldigt kort när Hon träffade en gammal manlig vän som tog mig åt sidan och sa den till mig. Jag ruskade av mig och kände inte igen mig. Runt hennes långa otrohetsfling med Rocky dök den ofta upp i skallen. Den stämde ju så bra.

Nu när Hon behöver fundera på vem Hon är och om Hon vill oss framstår det som än mer kristallklart att han hade rätt. Vi sluter dealar och Hon gör som Hon vill. Känner jag.

Hon åker iväg till annan ort över helgen och träffar vänner. Däribland en ny manlig vän. Dom har "gått promenader", "fikat", "druckit vin", "pratat mig hes" och hon "tycker mycket om honom och vet inte var jag landar". Jag vet inte vad detta betyder, men Hon tänker efter innan Hon svarar nej på om Hon är förälskad i honom.

Hon funderar på vad Hon vill och vill hitta sig själv innan Hon vet om Hon vill leva med mig. Vi ska gå till familjerådgivning och det känns som om Hon prövar vingarna för att jämföra. Hon säger att det bara är vänskap, men Hon berättade inte om första gången dom träffades förrän jag frågat. Enligt mig har vi en deal om trohet tills dess vi sagt att det är slut. Jag hoppas vi är överens om det.

Jag har bestämt mig för att tänka så att om Hon vill mig så vill Hon mig trots att han som vän kan fresta henne till mer. Jag känner resignation om hennes kommunikation och inte svartsjuka. Som att hon bestämt sig men ljuger för mig.

Jag har bestämt mig för att agera som om det här är slut, och hoppas att Lyckliga Hon vill reda ut i familjerådgivningen, och försöka förstå vad som hänt (det håller hon med om) och hitta det gemensamma igen (där tiger hon). Sen får jag se vad jag vill.

Och den där meningen upprepas ibland i mitt huvud och säger åt mig att jag borde ta den på allvar.