söndag 14 september 2008

Han ringer runt till släkten

Jag har just varit ute en väldigt lång stund och strosat och suttit och läst bok och strosat ännu mer. Jag började med en klump i magen, av den stora sorg jag känner för att jag kan ha slarvat bort Lyckliga Hon med min kombination av höga krav på att ha det bra, skygglappar och envishet.

Men efter en lång stunds bokläsning började vissheter sprida sig i kroppen. Ett lugn i visionen om mitt liv med Lyckliga Hon. Lugn, inte stress och krav på uppmärksamhet.

Så släkten. Min mamma och pappa och syster och bror dök upp i tankarna. Jag kände att jag slarvat så och sett allt det negativa med dem. Retat mig. Jag bestämde mig för att ringa till dem alla. Jag började ringa runt och fick inga svar. Men jag hade replikerna klara.

Storebror: Jag saknar dig. Jag vill berätta allt för dig, både om hur ledsen du gjorde mig när du ville slå ihjäl mig och att jag saknar dig intensivt som vän.

Storasyster: Vi hade en period för några år sedan när vi delade jobbigheter och var vänner. Jag saknar dig, kloka syster.

Pappa: Pappa, jag går i terapi och är på väg att förlora Lyckliga Hon. Terapin river upp många jobbiga minnen från mina ensamma ensamma tonår då du hånade mig. Och samtidigt känner jag så mycket kärlek som jag inte berättar för dig. Du var inte alltid bra då, men du är bra nu.

Mamma: Vi har en kris. Terapin river upp mycket sår och ensamhet från tonåren. Råttfällorna mamma, jag såg råttfällor i vardagen. Men viktigast av allt. Jag älskar dig mamma och det berättar jag alldeles för sällan. Det irriterade jag har varit så ofta har varit obalanserat och förvirrat. Jag har inte mått så bra. Jag tror jag har försökt leva utan att vara nära min släkt. Det går inte.

Det är mycket disharmonier som rinner av mig. När jag tänker på den ouppfyllda potential av självklar närhet som min släkt innehär, där det finns famnar att gråta i, känner jag mig varm inuti.

Då känns ett fullödigt liv utan Lyckliga Hon rofyllt och ett lugnare liv med Lyckliga Hon precis så lugnt som jag vill känna.

Som om jag försökt få min släkts kärlek genom Lyckliga Hon istället för att förtjäna min släkts kärlek genom att älska dem.

Inga kommentarer: