fredag 26 september 2008

Vad är bäst för ett barn?

Yngstabarnet har ofta varit mammig i vår relation. Rejält ibland. Det förvärras av att antingen jag eller Hon är lättirriterad. Bägge skapar mammighet. De senaste månaderna har mammigheten nästan försvunnit, där jag genom min terapi och jävlaranamma hittat en stor trygghet som pappa. Yngstabarnet är balanserad och vi har det väldigt bra tillsammans i vardagens lekar och småkonflikter. Det är enkelt.

Lyckliga Hon reste bort väldigt länge förra veckan för att jobba och träffa vänner. Yngstabarnet blev mer mammig efteråt, men inte så farligt. Inatt kom Yngstabarnet gående och jag vaknade direkt och försökte hjälpa henne för att undvika att Lyckliga Hon skulle vakna. Tyvärr ville Yngstabarnet bara ha mamma. Jag förstår inte riktigt varför.

En av sakerna som hållit mig lugn inuti senaste veckorna är just min relation med Yngstabarnet. Det är enkelt och skratt och kärleksfullt. De höjda röster och humörproblem som finns i familjen är mellan Hon och Yngstabarnet. En mammighetsperiod där jag ratas av bägge de viktigaste personerna i mitt liv skulle bli svår att bära.

Därför var det jobbigt med denna backlash. Jag hoppas det var tillfälligt.

Jag vill prata med Lyckliga Hon om vad det bästa för Yngstabarnet och för familjen som helhet är. Är det att Hon försöker förlänga sina jobbresor till annan ort så länge det går för att hinna träffa vänner? Att vi gör mycket saker med Yngstabarnet var för sig? Att vi gör mycket saker tillsammans alla tre? Vad händer om Mamma är borta väldigt mycket på helgerna? Catch up-tiden blir alltid jobbig för Yngstabarnet. Jag har inga svar, men vill resonera om frågan.

När vi har en lägenhet kommer vi att vara borta varannan vecka, och då får vi ta konsekvenserna av det, men vi är inte där ännu. Ännu tror Yngstabarnet att vi har det bra, att grälen är något som var förut. Jag vill prata. Och jag hoppas slippa det mästrande och strutsande som ofta funnits när vi pratat barnuppfostran.

Det kanske till och med är bäst att berätta för Yngstabarnet. Jag vet faktiskt inte.

Inga kommentarer: