1) Fortsätta min resa mot inre harmoni
2) Fylla min vardag med sysselsättningar jag tycker om
3) Vara sann mot mig själv och träffa människor som tycker om mig
4) Stå för min integritet genom att bevara vårt förhållande men ändå ovillkorligt ge Lyckliga Hon den tid att tänka som Hon behöver
5) Mindfulness - hitta frid i att "jag älskar dig" är en vilja och inte en praktisk handling
6) Återupptäcka mina vänner och njuta av att bli mig själv. Laptop har mer djup än jag tror och Trädgårdsdags och Humlan finns där.
7) Jobba vidare med min jobbiga familjesituation genom att vara ärlig mot Syskonen och föräldrarna om mina relationsproblem (Två av fyra avklarade)
8) Njuta och känna mig bra av mitt lugn mot yngstabarnet och Lyckliga Hon
9) Mejla Röda Hjälmen om att Hon bara tystnade mot mig och tog Lyckliga Hons perspektiv utan att förklara för mig. (Gjort.)
10) Vara förberedd på att det tar slut men jobba för det bästa: mer självständighet och gemenskap som bägge trivs i
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Är det inte så att oavsett om ni lever samman eller inte har ni ett barn som ni måste leva samman kring. så hur det än går är ni tvunga att finna en gemenskap ni båda trivs i, för det yngsta barnet.
Hej bless. Kul att du följt med mig hit på min resa.
Självklart är det så att vi måste hitta en fungerande gemenskap för barnet. Det är många månader sen som vi grälade så barn kunde märka. Tonläget är mycket lägre.
Apropå barn. Det är nu prick två veckor sen jag visade någon negativ humörreaktion mot yngstabarnet. Jag är mild och snäll som en zenmunk. Stolt och glad pappa! Just nu är det Hon snarare än jag som har humörproblem mot yngstabarnet.
Det finns ju en risk att jag går ur vår separation bitter eftersom Lyckliga Hon ställde till det så med Rocky. Den grubblar jag mycket på.
Tror att ett sätt att klara sig undan bitterheten är att låta sig få vara ledsen, inse fakta, sörja sina spruckna odelade förhoppningar, snyta sig, ta nya tag och hoppas att man går vidare visare.
Barn märker bättre än att bara gräl skulle betyda fara för familjen, tror jag och jag tror att man inte ska låtsas om att det jobbiga inte finns. Ibland kan det vara bra att erkänna att situationen är obekväm, att man inte har en lösning nu, att man älskar sitt barn och vill lösa det, enligt min mening.
Skicka en kommentar