Terapitankar - Det känns i kroppen!

Min terapeut frågade varför jag förstår så mycket men inte klarar av att handla. Humlan frågade samma sak på sitt raka sätt. "Det där har jag hört förr".

Nu vet jag mer varför. För att jag känner att jag gör rätt, och det känns bra. Det är en fysisk känsla.

Min irritation mot Yngstabarnet är under kontroll. Att höra "Utsätt inte de du tycker om för kränkningar du själv utsattes för" i huvudet och se två TV-skärmar framför mig. Mamma eller pappa mot mig på den ena och sedan jag mot Yngstabarnet på den andra. Det känns i hela kroppen att jag gör rätt när den bilden dyker upp i huvudet. Röstläget lugnt, kärleken till Yngstabarnet stor och självklar.

Det är samma med det som handlar om hur jag varit mot Lyckliga Hon. Jag ser tillbaka och k ä n n e r obehaget i kroppen när jag ser mig själv göra vissa saker. Jag känner friden i mig när jag tror på att jag kan annorlunda i en framtid som förhoppningsvis är med Lyckliga Hon.

Och när jag kontaktar Mamma och Storebror och Storasyster känner jag en intensiv fysisk känsla i min kropp av att jag gör rätt. Det känns att anspända muskelgrupper, tankar och låsningar släpper från mitt inre. Jag känner att det inte bara är deras kärlek jag saknat.

Det är min egen.