Ny blogg - nya tankar

Här är jag med en ny blogg, en ny arena att fylla med mitt grävande i mitt inre. Vi får väl se var jag landar och om skrivlusten fortsätter. Jag tänker fortsätta min inre resa och behöver nog en blogg för att göra resan enklare för mig. Det blir säkert nu och historier från mitt förflutna och lite terapireflektioner och poesi och musik.

Lyckliga Parets blogg är för tillfället stilla, men jag hälsar eventuellt vidareklickande läsare välkomna hit. Hoppas ni vill fortsätta läsa.

Orsaken till att jag vill fortsätta blogga är att jag är i en så formativ period i livet just nu. Mitt i en period när Hon är jobbig, avstängd och vantrivs i relationen och uppför sig som om Hon vore allergisk mot mig, har jag plötsligt landat i en större trygghet. Jag är en identitetskris som går in för landning. Vi får se om det lyckas. Det känns som ett abrupt slut på berättelsen att sluta den.

Var står jag? Det finns mycket rädsla kvar. Det finns en grundläggande känsla av att Lyckliga Hon inte är ärlig med mig. En skavande känsla av att sanningen skulle få mig att säga Hejdå innan Hon hinner tänka klart om Hon tror på det här eller om Hon ger upp och lämnar. Den känslan skaver varje dag.

Men den är helt underordnad en kritisk men inte självföraktande blick på mig själv. Jag har varit den jag är och det är bara att lära sig av sina misstag. Jag ser tillbaka på mitt vuxna liv och ser så mycket omogenhet och så mycket destruktiv manlighet. Det har varit så mycket längtan efter omedelbar behovstillfredsställelse, men utan att egentligen veta vad jag vill. Eller vem jag var. Just det där att ha varit så tvärsäker men ändå inte ha en mogen reflektion till grund för tvärsäkerheten har varit väldigt kännetecknande för mig. Jag är på väg att bryta upp från något gammalt och på väg att tycka om mig själv som ny.

Just nu vilar från migett lugn över Parets relation. En känsla av att det går som det går. Hon däremot, är stingslig för det mesta, kräktrött på granskning och recensioner och kritik. Tyvärr säger Hon just nu att Hon inte vet vad Hon vill. Vet inte riktigt varför det skaver så och Hon vantrivs så med mig. Hon säger att Hon älskar, även om det är jobbigt nu. Hon säger att jag, som försöker så intensivt just nu, förtjänar bättre av henne.

Mycket är alltså inte så kul. Men jag vet bättre än någonsin varför jag älskar Hon. Vet att för mig finns det inga tvivel. Jag vet ganska bra vad jag vill med mig själv och vår relation, men är också väldigt klar på att vi bägge ställt till det rejält.

En vanlig tanke i mig är: Vad vill jag bli när jag blir stor? Det är tanke som inte längre skrämmer mig.