Alla som läser på Lyckliga Hons blogg ser hur hon njuter av separationen, att Hon träffat en manlig vän som gör henne hel och får henne att studsa. Hon gör ett fritt val, vill lämna mig helt och Yngstabarnet varannan vecka.
Jag har inte gjort ett fritt val. Jag stod mellan ett dåligt och ett ännu sämre. Det är samma gamla hot om "Annars lämnar jag dig" som Lyckliga Hon i handling visat i över ett års tid nu. Ja, jag har också sagt det, har vantrivts och velat lämna känslokylan och egoismen för att slippa, som ett sätt att försöka få henne att se sina kränkningar och ta ansvar.
Vi har definitivt olika prioriteringar i det här. Jag känner att hennes val är att i första hand komma bort och i andra hand att försöka hitta kärleken till mig. Jag gör det för att försöka rädda vårt vackra. Därför har jag kravet på trohet, att inte leta annat, att inte längta och planera och drömma med andra ens i ord. Så länge vi gör det för att rädda står vi för det. Jag hoppas Lyckliga Hon håller den dealen.
Vi är inte överens om vad vi vill. Med det vill jag vara ärlig med mot Yngstabarnet. Annars är jag inte ärlig mot mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
När man läser hos er båda känns de ganska konstigt att läsa om din vilja att hela er och hennes vilja att strypa er. Det är på något vis på gränsen till osmakligt att mitt i allt som borde vara en smula uppslitande skriva om alla olika killar som gör henne bättre än du. Om det nu är så borde hon formulera er deal som att ni gör det här för att komma ifrån varandra och inte för att komma isär.
Jag kommenterar inte hennes blogg. Jag hoppas att Hon respekterar vår deal om trohet, och att det gäller även i ord och längtan och inte bara fysisk otrohet. Att hon ger oss en verklig chans. Om Hon inte respekterar det kommer det sveket självklart att få konsekvenser för vår särade relation i framtiden.
Tack för stödet. Hon har fått så ovillkorligt stöd på sin blogg, som om allt varit bara mitt fel. Som om hon inte kränkt. Samma på vår gemensamma blogg.
Jag förstår hur vi hjälpts åt att växa ihop, förstår hennes behov av ett eget rum, att få tänka och vara en egen individ. Jag har också det behovet. Jag vill reda ut och hitta en bra gemenskap för framtiden, som bägge trivs med.
Men jag kan inte tvinga henne att älska, eller tycka att hon ska stanna av vana. Jag kan bara visa min klokhet och medmänsklighet och hoppas att hon ser det hon en gång såg. Fast mer medveten och bättre.
Hej
tillhör en av era trogna läsare.
Kan med sorg i hjärtat läsa om O-lyckliga Hon som agerar så omoget.
Hon säger en sak och gör en helt annan. Fegt och omoget.
Själv står jag inför ett avgrundsdjupt stup, då min 12 åring vägrar att komma till mig om styvpappa är hemma.
Styvpappa har sen många år kämpat mot ett alkoholmissbruk, och jag förstår att det är jobbigt för honom. Och många "kloka" i omgivningen tycker det är glasklart att jag måste lämna honom..MEN för mig så är ett äktenskap heligt...man ger inte bara upp hur som helst. Vi har båda genomlevt varsin geggig skilsmässa och vill inte skiljas.
Idagsläget så löser vi det med att styvpappa får bo i kolonistugan de helger 12åriga sonen är hos oss. Men hur länge kommer det att fungera??
//Sarah
Sarah:
Jag förstår hur jobbig din situation är. När barnen inte accepterar de vuxnas val kan man tvingas till väldigt hårda prioriteringar i livet.
För mig är inte äktenskapet heligt, men ärligheten är det. Då är det uppenbart hur Hon har gått vandrat från "vara isär för att rädda oss" till vara isär till vara isär helt och hållet för sin egen del.
Det gör ont.
Skicka en kommentar