Jag vill inte träffa dig. Inte idag. Kanske inte alls. Jag är helt tömd. Bara gråter. Jag orkar inte mer nu. Jag måste räcka till så mycket att jag inte orkar med att du äter upp allt såhär. Jag vet ingenting. Bara låt mig vara ifred.
Jag funderar mest på hur jag ska berätta för dottern. Hon förväntar sig att vi ska träffas imorgon och göra nånting.
Sorgset inuti. Vi får skylla oss själva som inte gått till familjerådgivningen i tid. Vi får skylla oss själva som skyllt ifrån oss så.
Känner för att kramas och hålla käften. Men inser att det kanske aldrig blir så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar