Att säga saker.
Att mena det man säger.
Att säga det man menar.
Inte säga sånt
Som inte menas.
Och söka stöd för motsatsen.
Att slippa läsa där för att få veta det ärliga.
Det hon inte berättade om.
Det jag frågade men inte fick svar.
Tror jag inte hon förstår.
Att slippa gissa.
För att saker berättas.
För att ärligt.
För att saker kan pratas om.
Längtar jag efter.
Är viktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
16 kommentarer:
Är du redo då att ta till dig om hon kommunicerar öppet och ärligt?
Om hon exempelvis säger att hon inte har någon sexlust, pga strulet i reaktionen, stress och spändhet och helt enkelt vill vänta ett tag, veckor ett par månader med sex till hon känner sig lugn och trygg igen.
Skulle du kunna ta det?
Eller skulle det vara ett problem som ska lösas, diskuteras, ältas till dess hon ger upp och låter dig bestämma vad som är rätt och riktigt och vad hon borde göra?
Svaret på frågan är ja, o ja, och inget annat än ja. Jag har inget som helst problem med öppet samtalande mellan oss. Kom kom!!
När det gäller kommunikation är jag så jävla trött på halvkväden feghet, tigande missnöje och direkta lögner att jag går sönder.
Så länge vi har en dialog och en öppenhet om våra respektive problem runt sex och kärlek, kan jag ta det. Tigande och gränssättande däremot, där är gränsen väldigt nära.
Varför du accepterat hennes förvridna bild av kommunikation, som i sista frågan, vet jag inte. Bilden av henne som en feg lögnare som gör som hon vill oavsett vad vi pratat om, är exakt lika sann.
Hur det är ligger väl nånstans mittemellan. Skärper vi oss inte bägge två kör vi det här i graven. Punkt.
Jag förstår din reaktion och jag förstår din rädsla. Det är ett flertal tillfällen där jag förstått på dina reaktioner att hon pratat till sina bloggläsare med kritik och andra känslor om dig som hon inte berättat för dig först. Det är förbluffande att hon inte inser hur fel det är. Verkligen förbluffande.
Ni vet om varandras bloggar. Då måste ni prata med respekt om varandra där. Fokuset på att hitta tryggheten i er relation måste vara överordnat allting annat. Rak och ärlig kommunikation mellan är essentiellt för att nå dit. Bloggarna är ett pratande med andra som jag tror motverkar det.
Det är tråkigt att se hur hennes läsare ger henne stöd i att göra på det sättet. De säger "Skriv på", "Han får skylla sig själv som läser" och annat. Varför? För att skvallervärdet i ert grälande blir som en dokusåpa de vill följa? De som skriver så vill inte er relation väl om jag får tycka till.
På vilka grunder säger jag det? Jag har förut jobbat som parterapeut och säger bara "Börja prata med varandra istället!" Ni är ett rätt vanligt exempel på krisande par som fastnat i dålig kommunikation men här är en del av det flyttad till internet. Ni måste börja prata med varandra. Jag uppfattar att du vill det. Jag skulle rekommendera er att aldrig mer blogga om något som inte är helt avstämt med den andre, eller ännu hellre helt sluta blogga. Den tid det tar borde ni ägna åt att prata om samma saker med varandra.
Ni måste försiktigt söka er framåt för att hitta bra kommunikation mellan er. Prata inte för mycket men heller inte för lite. Våga prata i syfte att få veta vem den andre är just nu. Det ni förut skrivit på bloggar måste nog oftare sägas till den andre.
Lycka till med det.
/Psykologen
Vore kanske bättre med varsin riktig dagbok med lås (som alla småtjejer hade förr) istället för en öppen blogg. Så kan man skriva av sig utan att såra den andre.
Psykologen:
Tack. Tack för din kloka kommentar. Nästan som en gratis familjerådgivning. Min terapeut säger att det enda hon rådde sina par när hon var familjerådgivare, var att prata med varandra. Ganska exakt vad du skrev.
Både jag och Hon är kräktrötta på kritik från varandra. Även om kritiken är välförtjänt. Det är själva grunddrivkraften i många irrationella beteenden av oss bägge.
Till exempel att använda bloggarna till att skylla på den andre för att få veta att man själv är bra. Oklokt för relationen, och knappt ens bra för den egna självkänslan.
Prata med varandra vore bättre, som sagt.
Robert:
Jag skriver dagbok. Bloggen har blivit något speciellt. Ibland har bloggen för mig varit en önskan om att få stöd via kommentarer. Det är den väldigt lite. Jag har blivit bättre på att skriva om mina känslor, min längtan, mitt.
Mest längtar jag efter frågor om vem jag är. Vad jag tänker.
Jag tycker nog att det där med att bara börja prata med varandra är överreklamerat...
Om man inte är nå bra på det.
Det en terapeut kan hjälpa till med är att lyssna utifrån på ett samtal, och sen hjälpa de samtalande att bli bättre på att samtala utan att såra.
Att bara börja prata är ju ungefär lika smart som att bara börja knulla igen.
Dvs ganska smart, men det är inte lika enkelt att göra som att säga, det heller.
Dom som klarar det helt på egen hand hade nog inte så djup kris som dom trodde.
Vill du att VI ska fråga om vem du är?? Eller hon?
Det har jag i o f s en gång för ett tag sen börjat lite på: kring fem myror.
Precis som då måste du först lämna en öppning att titta in igenom, så man vet var man ska börja.
F. Ö. läste jag nyss hennes blogg om att sova över... Stackars henne som tror att det funkar så. Och du, precis som Kafka på sin tid, kanske inte direkt hade så roligt du heller... :-) Min medkänsla med dig, faktiskt. Jag hade gått min väg. Inte sur och arg, men lagt en liten lapp om att komma igen en annan dag när hon ville umgås.
Om det nu verkligen hände.
Jag undrar ibland om vad hon skriver: allt verkar så onaturligt välanpassat till hennes underförstått deklarerade raison d'écrire. Men du kanske är sån?? :-)
Andningskutym:
Alltså... om du undrar hur jag tänker eller fungerar (utifrån det jag skriver på min blogg) så är du hjärtans välkommen att fråga mig. På min blogg. Du hittar ju dit, eller hur?!
Menar inte att vara otrevlig på något vis, men jag tycker att jag kan få chansen att svara själv.
Lyckliga Hon: Med all respekt, detta avsågs inte i någon del en vara en fråga riktad till dig.
Allt handlade om vad han kanske ansåg hade hänt.
Ledsen om det inte var tydligt nog.
Jag avsåg inte att vara respektlös mot dig, men det blev lite så. Ursäkta för det.
Jag skrver ibland som om jag hade en privat konversation med Grubblande Han. Vilket jag måste komma ihåg att jag inte har.
Hade jag kunnat hade jag raderat den där sista biten.
Psykologen:
Tycker du att allt man tänker måste nå sin partner? Måste man vara fullt ärlig i allt? Man kanske inte vill prata om allt med sin partner, utan vill ha en vän/dagbok/blogg, där man skriver av sig utan att behöva redogöra för sin partner.
Jag tycker absolut att Lyckliga Hon skall fortsätta skriva, och helst i en ny blogg där hon inte har sin man läsande. Det tycker jag inte för att jag är sensationslysten och vill åt skvallervärdet, utan för att jag är genuint intresserad av hennes åsikter. Jag tycker det är väldigt intressant helt enkelt.
Mia
Allihop:
Nån gång ikväll efter jobb och dotter, kanske jag samlar tankarna. Men några trådar.
Det enda jag säger är att det aldrig får bli så att man får läsa på bloggen att ens partner ändrat sig om nånting. Det tas öga mot öga. Enkel princip. Det har hänt mig ett antal gånger, och jag gillar det inte.
Våra egna tankar har vi rätt till. Dumt att hävda att jag tycker annat. Dagbok vore bättre än blogg.
Det där med att skriva sina bloggar för att demonisera partnern och fria sig själv från ansvar, har vi bägge gjort. Hur mycket av våra relationsproblem som beror på det vet jag inte. Men en del. Definitivt.
Prata klokt är att nyfiket fråga och våga höra svaren. Dåligt prat är ganska meningslöst. Men det är månne bättre än att tysta ner. Så länge nånting når fram. Jag är kluven där.
Andningskutym.
Det hände precis så. Dumt att jag ens var där när jag inte var önskad som mer än extrafilt. I efterhand framstår vi bägge som rätt löjliga.
grubblande han::så kan det vara.
löjliga betyder mänskliga.
men.. jag håller på susiluz; schemalagd sex är vägen till paradis.
jag
har
provat
det tar bort sex från listan av tvisteämnen.
gör sex tråkigt???
kom igen!
det var människor ni var, eller hur???
fnys!
så jävla intellektuella är inte människor.
och demoniserar varandra gör vi alla.
Andningskutym:
Nej, jag fattade att frågan inte var RIKTAD till mig. Men eftersom det du sa i allra högsta grad handlade om mig och ifrågasatte mig, och eftersom det var uppenbart att du hade läst hos mig... så fattar jag faktiskt inte varför du kommenterar mig HÄR.
Det var så. Som jag skrev. Mannen och Mellan gick på bio, sena föreställningen. Det var sagt att han skulle sova hos mig. Vem som helst kan räkna ut att man kommer hem en stund efter elva om man går på sena bion. Det är inte konstigt att den som inte varit på bio sover så dags en vardagskväll. Eller i alla fall tycker att det är väldigt mycket läggdags typ direkt.
För par som bor ihop är det inte konstigt om den ena kommer hem sent och den andra sover. Man kryper ner bredvid bara. Så kan jag önska att det kunde vara för oss med. Ibland.
Att man kan träffas på alla olika sätt. Och. Att man inte måste bevisa sin kärlek med sex varje gång man ses.
Den sista anonym:
Har jag skrivit att allt man tänker ska nå partnern? Det som rör vår relation ska nå oss via kommunikation riktad direkt till oss. Vad är svårt med det?
Andningskutym:
Gillar dig.
Löjlig är ett bra epitet att sätta på sig om man vill framåt. Men man måste sätta det själv. Demonisera gör vi, men borde göra mindre. Det är löjligt att demonisera, eftersom det innebär att man är feg.
Schemalagd sex. JAG har inget emot att pröva sånt. Det låter jättebra och tillåtande. Jag är för allting utom censuren att sex inte får vare sig nämnas eller visas som gäller nu. Jag förtvinar inuti. Jag hoppas att jag inte förtvinar långsiktigt.
När det gäller sexlust. Jag är människa.
Grubblande Han:
Det var inte dig jag riktade mig, utan till psykologen. Jag har alltså inte påstått att det är din åsikt.
Att du förtvinar bara för att du inte har sex under en längre period tror jag inte du behöver oroa dig för. Den verkligheten finns hos de flesta som för tillfället inte är i en relation. Det kan handla om år.
Man kan ju faktiskt ta saken i egna händer.
Vad hade du gjort om Hon t ex blev sjuk, hamnade på sjukhus under en lång period. Hade du även då klagat om att du förtvinade? Hur hade du löst det?
Kärlek kan man visa utan att sex.
Om det nu är så att Hon faktiskt behöver en period utan sex, så kan du väl ge henne det? Utan tjat om att du vill annorlunda. Det tror jag redan har gått fram klart och tydligt.
Den sista Anonym
Den siste anonym:
Att jag förtvinar har inte med att jag inte får ha SEX att göra. Det sker för att jag inte får visa den vackra kärlek jag känner. När min kärlek till och med väcker panik. Och än mer av att den inte är besvarad. Att sova ihop är inte sex. Men ömhet och vilja att sova nära är viktigt ändå. För mig.
Jag vill ha kärlek. Jag vill ge kärlek. Kärlek kan visas på andra viktigare sätt än genom sex. Ömhet, nyfikenhet, stöd, villkorslöshet. Och annat. Ja. Om allt det vore, skulle sex vara mindre viktigt. Men när så inte är, har vi problem. Ingen av oss känner oss älskad så som vi vill vara älskade. Det haltar på många sätt.
Det är en sak jag vill prata om med Henne. Vad är kärlek? Hur visar vi kärlek? Hur borde vi visa kärlek? Vad är det att älska?
Läs gärna om den här bloggen, bland det mest äkta jag skrivit för att fånga en kärlek som under många år gradvis försvann, när varandet mot mig förändrades. När ömhet, nyfikenhet, villkorslöshet och stöd gradvis minskade. http://nymanlighet.blogspot.com/2008/10/tecken-lggs-till-tecken.html
Men jag har skrivit ungefär samma som psykologen. Jag uppfattade inte det som att psykologen menade så. Han/hon verkar mena exakt som jag, att man inte kommunicerar via blogg.
Skicka en kommentar