Gråt av olika orsaker

Jag har ont. Två senor vid armbågarna gör jäkligt ont. Musarm skulle det kunna kallas, eller möjligen flytt- och bärarm. Det går över och kommer tillbaka efter något nytt. Tråkigt och jobbigt är det.

Jag har haft musarm förut för flera år sen. Då hade jag så ont ibland att jag inte kunde hålla mig från att gråta. Det kommer ibland nu också.

Det är skönt att söka upp dottern och även Lyckliga Hon och säga att det gör så ont och få tröst, kramar och villkorslös kärlek och empati. Få vara riktigt liten.

Jag har ofta funderat på om jag förklär. Att senor i armbågen används för att få tröst när jag egentligen vill ha tröst för annat som smärtar i hjärtat. Att det är det som vill ut och få tröst.

Jag tror jag har rätt i den funderingen.

Men det som gör ont i hjärtat av rädsla kan jag absolut inte säga till dottern. Hon är redan rädd för att förlora mamma.

Och till Lyckliga Hon är det just ingen idé.

Det kan bli fint. Men kan också bli tvärtom.

Dags att ta tag i min rehabilitering.