Det är maj. Den månad då vi flippar ut.
Det går att jämföra. Det går verkligen att jämföra.
Jag jämför mig idag med 2007, 2008. Vad ser jag? Någon som är lugnare. Mindre uppmärksamhetssökande, inte lika otålig. Mer tolerant. Fortfarande med samma personlighet, på gott och ont, men mer medveten om vad som driver mig och lugnare. Men också mer sårad inuti. Med gott om ledsna minnen av kritik och tom kärlek.
Jag jämför Lyckliga Hon med 2007, 2008. Så mycket lugnare. Då var det ilska, höjd röst och en riktigt kompakt utåtagerande uppgivenhet som ofta ledde till gräl i cirkel. Och nu? Lugnare. Mer ömsint, ställer fler frågor. Och också med ledsna minnen av kritik och granskning.
Det är väldigt tragiskt. Vi är bägge mycket bättre än 2007 och 2008. Ändå driver vi varandra, med ett mer uppgivet än argt språkbruk, till uppgivenhetens gräns. Eller, hon drevs då.
Av en jag som är oändligt mycket lugnare. Jag lovar, då var jag hemsk. Liksom hon. Jag är inte hemsk längre. Inte hon heller.
Ändå. Liksom. Om vi såg oss i nuet borde det gå. Ju.
Tråkigt är det. För sent är det kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Hej. Jag väljer någon tråd att börja i här. Det är psykologen som är tillbaka.
Du har mitt stöd, verkligen. Jag läser era bloggar och känner mer igen mig hos dig. Jag ser en du som visserligen har problem med självkänslan, men verkar ha hittat mer förståelse om dig själv än förut. Lyckliga Hon verkar för mig ha mer outrett med sin mamma och storebror. Känsligheten för gränsöverskridande och hennes svårighet att ta kritik ser för mig ut som något hon behöver ta tag i. Hoppas hon vågar släppa in dig där.
Nu kan jag inte svara för vad Lyckliga Hon vill. Jag hoppas det här är en tillfällig uppgivenhet hon känner. Att hon vill er. Försök komma till familjerådgivning så snabbt ni kan.
Den här bloggen är ett så bra exempel på två personer som egentligen utvecklats men som kört fast i sin egen slutna roll som drabbad. I rollen som offer ser ni världen förvridet och verkar missförstå varandra helt. Om du beskriver allting korrekt, vilket jag litar på.
Att ta er ur den onda cirkeln kräver väldigt stor tålmodighet. Jag tror inte ni kan klara av det utan hjälp av en familjerådgivare. Det kräver ett väldigt tydligt kontrakt mellan er som ni inte bryter.
Till er bägge, ett stort Lycka till! Titta noga på varandra och se efter om inte de fina sidorna är betydligt fler än ni trott.
Psykologen
Psykologen:
Tack ska du ha. Det är upplyftande att få höra att jag tänker vettigt.
Jag vill ju vara en del av hennes resonemang om det hon inte trivs med. Det är den typen av öppet ödmjukt samtal som behövs om vi ska kunna rädda det här.
Jag ska använda min lediga helg till att skriva papper till familjerådgivning. Just nu vet jag ju inte om hon gjort slut eller inte. Om hon vill oss eller inte. Bara att hon inte vill träffas i helgen. Citatet "Jag orkar inte mer nu" går ju att tolka på många sätt.
Vill, vill jag. Mötas alltså. Annars går det inte.
Skicka en kommentar