Glöm ej bort allt hat, är innebrunnen kärlek
Så sjunger Sofia Karlsson på den nya skiva som både jag och frun tycker så mycket om. Det är lite jobbigt att ha fått den formuleringen på hjärnan eftersom hela jag kokar inuti av kärlek som brinner inne och inte får komma ut. Vad händer?
Tidigare i livet har jag varit obalanserad inuti när det gällt sex. Obalansen har visat sig bland annat som en gräns mellan ömhet och sex. Det sista är upplöst med Lyckliga Hon, och det känns så lugnt och närvarande. Hela jag är en bubblande varm längtan efter att röra henne och få visa all den varma, ömsinta åtrå jag känner. Och få svar, förstås.
Det enda problemet är att all den kärleken inte får komma ut. Det råder någon form av censur när det gäller sex. Min kärlek skapar panik. Jag får inte visa den. Vi sover sällan tillsammans. Det är hennes gränser som gäller.
Och jag förtvinar. Min sexlust mår inte alls bra och jag vet inte vad som händer långsiktigt.
Ändå finns ett lugn. När vi hade det dåligt för sju år sen sökte jag uppmärksamhet hos andra, var nästan otrogen. Men någon sådan längtan finns inte alls. Vi har stött på massor av män de senaste åren som flyr från ett frustrerat sexliv i relationen till internetchattande eller sexsajter för att söka kicken i otrohet. Pinsamt, om du frågar mig.
Men ingen sådan längtan alls. Bara en stor, varm längtan efter att få ge. Och, självklart, efter att få. Efter att känna att kärleken som bubblar i mig och vill komma ut, känns även i henne och vill nå mig. Mina känslor är rena och vackra. Vill bara samma. Med henne. Inte i allmänhet.
Jag hoppas att jag inte förtvinar långsiktigt av all innebrunnen kärlek. Att jag inte stänger av för att skydda mig. Att jag kan väckas igen av prinsessans kyss.
Och jag hoppas att Sofia Karlsson har fel. Att den kärlek som brinner inte blir till hat.
Säkert finns andra metaforer som är bättre för innebrunnen kärlek. Jag får fundera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
Du skriver "Vi sover sällan tillsammans. Det är hennes gränser som gäller."
Det är viktigt att det är hennes gränser som gäller. Det måste alltid vara den som vill minst som sätter gränserna.
Ja. Den som vill minst sätter gränserna. Det behöver inte betyda att den som känner kärlek man inte får visa, trivs med det. För mig är det klokt att den som vill minst står för det och inte hävdar något annat. Kärlek är handling, inte ord.
Om just sex. Så länge jag orkar tänker jag fortsätta känna, bubbla och älska varmt, och inte stänga av för att orka. Jag gör vad jag kan för att inte bli kall och avstängd.
Övriga delar av kärleken finns ju där också, och där har vi stort behov av att skärpa oss, bägge två.
Så länge vi är överens om att vi vill till något annat, går det bra. Då kan den enes kärlek bära den gemensamma under en tid. Allt fungerar om man kommunicerar om problemen, inte tiger och tystar ner.
Vi närmar oss den känslan.
Om hon haft en fysisk sjukdom och inte kunant eller fått haft sex hur hade du reagerat då? Hade din förståelse varit större än när det som brister nu är hennes "känsla"
Jag vill poängtera att jag förstår din längtan.
Om ni kan bestämma tillsammans att ni inte ska ha sex på en månad. Absolut inget sex, men hur mycket närhet, kramar och sova tillsammans som helst.
Om hon kan vara helt säker på att du inte tolkar hennes närhet som att det kanske kan bli lite sex här ändå, då tror jag att du kan visa henne den kärleken som bubblar inom dig.
Bara hon vet att hon kan slappna av och ge av sig själv utan underliggande förhoppningar om sex.
Precis som någon skrev att ni skulle schemalägga sex, så kan ni införa sexförbud under en tid.
Det hade i alla fall fungerat på mig.
Ni bor ju inte ihop, ni fungerar inte perfekt tillsammans, det är okej att inte sova tillsammans då.
Sluta räkna hur ofta ni sover tillsammans, hur ofta ni älskar tillsammans, hur ofta... Det skapar förväntningar och förväntningar är sjukt tråkigt.
Vardagslyx:
Om hon drabbats av sjukdom hade det inte funnits några problem. Inte heller om kärleken hade strömmat mellan oss på andra sätt.
Anonym:
Schemalägga sex eller sexstopp? Jag tror ju mer på det första. Vad Hon tror på vet jag inte.
Caroline:
När du skriver meningar som "det är okej att inte sova tillsammans då" är det uppenbart att det inte handlar om mig.
Det handlar om hur vi är mot varandra, och hur vi kommunicerar både gränser och kärlek och längtan. Inte om hur ofta. "Inte" kommuniceras tydligt av henne. "Vill" kommuniceras sämre.
Det sagt. Jag räknar inte. Jag känner.
Du tror alltså på att schemalägga sex med en person som helst vill slippa sex ett tag, och hitta sig själv och sin lust?
Det låter som övergrepp tycker jag.
Om jag inte vill ha sex pga saknad lust hade jag blivit väldigt ledsen om min man tyckte att det skulle upp på veckoschemat, så att han fick som han ville...
Vi tänker olika där. Hoppas du och Lyckliga Hon tänker lika!
Siste anonym:
"Övergrepp"????
En läsare skrev en kommentar, ett förslag, som fungerat för dem. I spalter där familjerådgivare och psykologer skriver kan liknande förslag dyka upp. Jag har inte föreslagit någonting, men i valet mellan två förslag från läsare låter det vettigare för mig. Gemensamt, liksom.
Inte minst låter det vettigt eftersom jag är mer lyhörd och lugn än någonsin när vi väl har sex. I blotta vetskapen att hon vill är jag faktiskt lysande.
Det är riktigt tråkigt, och faktiskt förbryllande för mig, att detta händer i ett läge när jag är lugnare runt sex än någonsin. Nåja.
Jag reflekterade bara kring det du skrev. Har ju ingen aning om hur ni har det i verkligheten.
Jo, för mig är det ett övergrepp om du fortsätter stressa/pusha kring sex, när du faktiskt vet att Hon vill ta det lugnt och pausa lite.
Hur svårt kan det vara?
Anonym:
Förutom att jag inte pushar. Att berätta om mina känslor är inte att pusha. Det här är är jobbigt för oss bägge och därför måste vi samarbeta genom att se varandra.
Så svaret på frågan om hur svårt det kan vara är: Jättesvårt. Försvunnen kärlek på olika sätt kan väl aldrig vara lätt att hantera.
Kanske för andra, men inte för mig
Tolkar jag dig rätt, att du tycker att man ska sova tillsammans när man inte bor tillsammans? Var inte grejen, med bo isär, att ni ska vara just det?
Tror du inte att ett utrymme för henne att komma ikapp kan gynna er båda? Du kanske har kommit längre på er väg tillbaka än hon? Även om det innebär tider av hålla igen och självsova en period.
Caroline:
Eftersom jag inte förstår vad du menar vet jag inte om du tolkar mig rätt.
Om vi inte skulle träffas alls, skulle vi per definition inte ha en relation.
Vi träffas väl knappt hälften av veckans dagar. Oftast sover vi hos varandra de kvällar vi träffas.
Det enda jag vill är att vi ska hitta ett sätt att vara som bägge trivs med. Det finns inget facit byggt på matematik. Det handlar om att bägge ska känna enkelhet, precis lagom med längtan och massor av trygghet.
Tid isär är garanterat bra. Men jag är rätt trött på att nu i flera år alltid ha levt med att hon behöver slippa mig för att hitta sig. Nån gång måste vi hitta något annat, bättre.
Så länge jag tror på att det kommer är jag kvar.
Skicka en kommentar