Inuti tänks andra tankar...

Det medvetna tänkandet blir lätt negativt när en relation jobbar i motgång. Man kan försöka och försöka men det blir väldigt ofta så att jag primalreagerar när Lyckliga Hon gör saker, tystnar, åter skriver ord som sårar. Jag blir ledsen och överfokuserar på det negativa när hjulspåren är den enklaste åkvägen. Skyddet av mig själv är en stark reaktion.

Men inuti tänks andra tankar som ibland kommer ut.

När vi i Paret för några veckor sen hade det riktigt jobbigt och jag satt och pratade med Mumindalen. Om mig och mina problem och om Lyckliga Hon. Och när samtalet var slut, luren pålagd, var hela mitt tänkande fyllt av bara en sak. "Fan vad jag tycker om Lyckliga Hon". Sen kom en viss saknad och ensamhet när jag gick och lade mig.

När Lyckliga Hon härom kvällen somnade redan innan nio i min säng och jag satt i min soffa och tittade på henne. Så varmt och fridfullt det var att ha henne där, just då. Frånvarande men ändå nära. Kärlek fyllde magen och jag såg hennes fridfulla ansikte med sån värme.

Idag satt jag i ett långt telefonsamtal med chefen. Vi dryftade och löste problem. Flow helt enkelt. Men när jag klickat av mobilen var tankarna helt rena och ersatta av en enda sak. "Lyckliga Hon. Vad mycket jag tycker om Lyckliga Hon."

Egentligen är det inte svårare än det enklaste av allt. Den som tycker om sig själv tycker om andra. Att få positiv spegling i en annan människa gör att jag tycker om mig själv, och om jag tycker om mig själv är det lättare att tycka om och förlåta en annan människa. Jag blir mindre rädd för att såras. Och när rädslan försvinner kommer varmare känslor fram.

Det är inte utan att tankarna går till vad som skulle hända om jag och Lyckliga Hon slutade spegla varandra så negativt och istället såg och bekräftade det positiva hos varandra. Men det är ett annat problem. Ett viktigt.