Helgen är som det var tänkt innan turbulensen hände. Hemma hos Lyckliga Hon med dottern och allt är som vanligt. I fredags hade vi bägge en trevlig kväll med Mumindalen hemma hos mig, med god mat, sällskapsspel med dottern och vin- och teprat till sena natten. Så härligt med en vän som vill Oss väl. Och sen absolut inga förväntningar och inga krav utan... överraskande njutning sent på natten. Det kändes som "vanligt", vilket absolut inte är lite utan mycket.
En lördag i samma lugna, självklara takt. Lite fixande hemma hos mig med gardiner och annat. Handla och hem till Lyckliga Hon där allt bara Är. Lugnt liksom. Lite rädsla och kravkänsla vid läggdags, men det som är lugnt i mig blir också lugnt i Henne. Det blev som "vanligt" igen.
Det är ju så här det ska vara. Tyvärr verkar vi behöva dialektiska konflikter för att tänka efter. Att jag drivs till att tro att Hon går över gränsen där "slut" är slut och ingen återvändo, och att Hon kanske inser att det blev så. Får oss att fundera över varför.
Först efter antitesen och syntesen kan förståelsen växa fram. Det borde gå utan det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Det är väl fint om hon kan vara med din gamla flirt. Jag hade tyckt att det kändes konstigt.
OK, beskriv vad som är antitesen, och vad syntesen blir... eller var det bara ett lite blommigt bildspråk???
N.B. Jag tror inte på dialektik annat än i konst och poesi. Så vänstersocialist jag än är.
In obfuscatio veritas est??
Andningskutym.
"Ur turbulensen - lugn" borde bloggen hetat. Eller också borde jag citerat Hamlet. Gamla översättningen.
Ibland känner jag mig rädd för att vi har träffats. IRL.
Måtte det inte vara så, i så fall slutar jag kommentera, och flyttar till Pajala.
Skicka en kommentar