Det är ändå nånting som är annorlunda

Det är varmt i magen nu. Har en kort paus i en superintensiv jobbtid. Snart på det igen.

Några mejl har skickats fram och tillbaka mellan mig och min älskade Lyckliga Hon. Paniken ligger på lut men kommer inte. Det går att skriva om ledsenheten utan att det bara blir tystnad. Vi stämmer av, känner på varandra, berättar om bägges längtan efter att få känna lugn.

Att lita på att vi är omtyckta. Att känna lugnet som gör att inget är bråttom. Att veta (VETA) att vi bägge vill dit där lugn och pirrighet och längtan är ett. Vardagsfest. Lodande lunk.

Jag vet inte om det är jag. Eller Hon.

Men något i mig känns lugnt och fint.

Längtar efter att få prata om något viktigt när vi ska prata.

Vad är kärlek? För dig. Och mig.